Aj min kropp!
Jag och min stora käft.
Förra veckan frågade fröken på dagis mig om inte jag också har ont i ryggen. "Haha, nej inte än", skämtade jag. Och så sa jag till Per att jag minsann inte varit sjuk mer än en enda dag (och en kräkkväll i Thailand i vintras) sedan Nelly kom för snart tre år sedan. Jahapp. Nu sitter jag här med ryggont, elakartad rethosta som river sönder bröstet och får det att kännas som om revbenen knäckts, ont i halsen och ont i ena örat... Och så synbortfall på det, sådär så att man bara ser två fingrar, eller halva ansiktet om man tittar sig i spegeln.
Tur att vädret är så härligt...not!
Men helt underbart att vi bokade en resa förra veckan. Två veckor till Gran Kanaria i januari, ha! Regna och storma på, bara! Man vill ju så gärna säga till Nelly att vi skall åka och hälsa på Lollo och Bernie "snart", men då tror hon att vi skall åka imorgon, så vi måste ju vänta till typ dagen innan.
För övrigt är jag sugen på jul nu.
(Och så kan jag inte låta bli att tänka på Tele2-fårets lilla lamm Frances när jag förstod att familjen Schulman skall döpa sin nya bebis till det...)
Vad skall det bli av denna vecka, tro?
Förrförra veckan var jag på Nordgården och handlade smörbullar tre gånger, förra veckan bakade Nelly och jag kladdkaka och kokosbollar, och Nelly och mormor gjorde äpplekaka. Undrar vad denna veckas tema blir..!
Idag är Pernilla tillbaka från semestern, så "mamma & Nelly"-tid och en ansiktsbehandling i Kungsbacka (tack Lotta!) står på schemat i alla fall!
Ett lekplatsbesök med de små får det nog bli också, Julia var på dåligt humör igår när vi tog med ungarna till närmaste lekplats (ett kommunalt dagis), men Linn och Nelly gungade och hade nog gärna stannat längre än de fem minuter vi stod ut med Julias tjutande (hon var nog hungrig!).
River deep mountain high
Eller lite hårdare uttryckt; heaven and hell.
En sådan mamma är jag, tror jag. Jag är ingen curlingmorsa, ingen lattemamma, mer "hands on -hands off"-mamma.
En och annan "dust" utspelar sig mellan Nelly och mig just nu. Jag kan bli helt vansinnig på henne när hon högaktningsfullt skiter i vad jag säger till henne/tjatar på henne om,
utan fortsätter att dra Julia i benen, trycka pottan på Linns huvud, lyfta dem och bära dem och rycka saker ur deras små händer...
Men lika ofta, när hon inte heller vet att jag ser henne, är hon den mest kärleksfulla storasyster man kan önska sig, och kramar och pussar dem, ger dem komplimanger, napp och leksaker...
Det är så mentalt tröttsamt att kunna bli så arg på någon som man samtidigt älskar så fruktansvärt mycket att det gör fysiskt ont i mig när hon vid nattningen svarar på mitt "Jag älskar dig" med "Å jag älskar dig i lila rymdraket, mamma! Och gul och orange! Och grön! Och blå och röd också!"
Kanske hon en dag förstår varför jag föreslår att vi skall baka kladdkaka hon och jag, trots att det stressar mig att göra det samtidigt som jag skall ta hand om Linn och Julia.
Hands on. Jag vill vara där för henne, MED henne.
Hm...präktigt värre. Men om jag får ro, skall jag imorgon lägga ut en tänkvärd artikel från Jesper Juul, och då kanske saker och ting blir tydligare...kanske!
Jejeje, kakan blev lite trasig, (men inte värre än att det inte gick att fixa till med lite Odense nougatsås) men Nelly var så uppspelt att hon inte hann säga hej till sin pappa innan hon berättade att vi gjort en kaka till honom, och i samma andetag sa "Ska vi äta den nu?!" så det var bara för Per att ta av sig jackan och sätta sig till bords och äta kladdkaka!
Det är något...
...som väsnas utanför, i trädgården. Bräker, kraxar, jag har svårt att definiera vad det är. Och jag har svårt att somna! Shut the fxxk up, you animal, gå och frusta dig till ditt byte/hona(?) någon annanstans...
Dagens bedrift!
Dagens bedrift är INTE att jag bara åt en halv 100 grammare Karl Fazer-choklad, för jag hade ätit den andra halvan igår. Bland annat.
Skiter i träning och lchf till 100 % nu, orkar inte ens köra mina sista pass i paketet jag köpte. Jag som var sååååå bra på att lyfta skivstång ;)
Jeje, får försöka veva igång motivationen "sen"...!
Men första dagen av en veckas semester (Pernillas semester), känner jag att jag MÅSTE skruva ihop IKEA Trofast som jag skickade Per att köpa igår, då hemmet svämmar över av leksaker. Ensam med Linn och Julia, som är så galet mammiga och på mig just nu. Hade de kunnat, tror jag de krupit innanför skinnet mitt, så nära vill de vara.
Men är den inte ihopskruvad och numera fylld till brädden med gosedjur, böcker, teservisattiraljer, bilar och allt där emellan, så säg! Och så har jag strukit! Påslakan, örngott och spjälskydd till spjälsäng, två av allt, som en tjej kommer och hämtar imorgon, efter att ha sett min annons på Blocket! Hahaha, det finns folk till allt! (och då menar jag inte tjejen som köper bättre begagnade sängkläder; stå och stryka en grej i 20 min som man säljer för 50 spänn, hur värderar man sin tid då?!)
Är det sant?!!
Japp, här bor det barn!
Linn och Julia gillar att stå lutade över de olika leksakskorgarna och slänga ut leksak efter leksak på golvet, helt besinningslöst, utan att ägna de vanvårdade objekten så mycket som en blick. Sedan sitter de ändå nära varandra och bråkar om samma leksak, det slår aldrig fel!
Idag har Nelly och hennes fina lekfarbror till pappa lekt att Nelly är en hund, hunden Smilla, som skall rastas i koppel ("Smilla ska bajsa i skogen, pappa!", dricka vatten, bli kliad på magen, slicka husse i ansiktet...
När de små somnat strax före sju, fick Nelly mamma och pappa alldeles för sig fälv en god stund, och var lycklig över den totala uppmärksamheten.
Först middag som för hennes del till 90 % bestod av sås (hon är galen i sås, och hon skall ju ta själv, så 90 % är ingen överdrift!), sedan det hon väntat på sedan förra lördagen: poppa popcorn med pappa! Det var viktigt att vi alla tre skulle få varsin skål, sedan satt hon ändå där mellan oss och tog våra popcorn, och klappade sig nöjt på magen när Per undrade vem som är den största popcorn-knyckaren på M-vägen!
"Vaffedådå?" (citat rumpnissarna!)
Jag har så smått börjat försöka förbereda Nelly på att det kommer en dag då hon skall sluta med napp (och den dagen kommer på julafton, om två månader, då hon är tre år). En av dagisfröknarna hade gjort så med sina tre killar, alltså under en längre tid förberett dem, och skapat en rad positiva saker händelser i och med detta. Skickat brev till tomten, gått i affärer och kikat på leksaker att önska sig och byta till sig från tomten; ett paket mot en napp... Det hade gått jättebra!
Det kan ju låta lite hårt att vi bestämt att hon skall sluta med napp på ett givet datum. Men om man bortser från att tandläkare rekommenderar att barnen inte skall vara äldre än tre år, så är det tydligen så att barns sugbehov upphör redan när de är 9 månader! Därefter är det bara en (o)vana som föräldrarna tillåter under olika lång tid, av olika anledningar.
Det är väldigt mycket prat om kompisen Doris nu, och de jämför sig med varandra så att en kan bli tokig! Doris lekte hos oss igår, och titt som tätt hörde jag saker som "Jag ska kissa FÖRST!", "Jag kan hoppa från bordet, det kan inte du!", "Jag går på simskola, det gör inte du, BARA jag!" osv.
När jag hämtade Nelly på dagis idag, ville hon ha napp i bilen. Då sa jag något i stil med "När ska du sluta med napp då? Jag vet att Doris lämnade alla sina nappar till påskhäxan i våras!"
Då svarar ungen: "Jaha! Och vad gjorde påskhäxan med dem då?" Eh? Vad svarar man? "Alltså, jag tror att hon gav dem till andra små barn som behöver nappar!" "Men jag behöver MINA nappar!" Typ som att, ge den där häxan någon annans nappar, och låt mig och mina nappar vara ifred!
Suck.
Såklart. Om jag inte kan förklara VARFÖR hon skall sluta med napp, kommer hon inte vara med på noterna. Med all rätt!
(Måste rådfråga dagisfröken!)
Mina vänner, I löööve you!
Kärleken kommer och går (alltså den kärleken som är gjord av choklad!), men vänskap består.
Jag har haft två helger i rad som gått i vänskapens tecken, först med gymnasietjejerna i London förra veckan, och i lördags med några andra av mina bästa vänner.
Det var ingen höjdare att efter en natt med mycket lite sömn lämna tre gråtande barn i lördagseftermiddags och köra till Jönköping i regn, regn och mera regn.
Men tack och lov att jag gjorde det.
30-årsfesten du bjöd på i lördags Karin... Jag är mållös! Jag försöker formulera känslorna men det går sådär. Nog för att det heter att gästerna gör festen, men den inramningen du bjuckade på var fenomenal. Och om gästerna gör en bra fest, betyder det ju att gästerna är roliga, generösa, och en massa annat positivt, vilket säger en hel del om värdinnan som har dem i sitt liv! Bra skit!
(Och så fick jag bugga också! Hur mycket som helst! Som jag älskar att bugga!)
"Nämen alltså,"...
"...den bara hoppade upp och in i örat alldeles fälv!"
Svaret jag fick härom dagen av Nelly när jag frågade hur stenen kom in i örat! Fantasin och kreativiteten är det inget fel på!
London i (många) bilder och (lite) text
Jag började min semester med en shoppingrunda på Regent Street. Sagolika leksaksaffären Hamley's Hello Kitty-avdelning skojag man inte bort! Det blev lite leksaker till barnen, men inget med Hello Kitty! (förutom en rulle inslagspapper!)
Jag tycker så himla mycket om Anthropologie. Inredning och kläder i en miljö där inget lämnats åt slumpen.
På eftermiddagen checkade vi in på coola W hotel. På hotellets restaurang, Spice Market, åt vi en jättegod middag, sen blev det champagne på hotellets nattklubb, Wyld, innan vi avslutade på nattklubben The Box!
På torsdagen var Lotta och jag bra slitna, och njöt inte så mycket som vi skulle av den lyxiga afternoon tea-stunden på The Berkely. Det berodde även på att de ringde från Charlies dagis och meddelande att han hade feber och behövde hämtas PRECIS när det läckra kakfatet kommit in! Tur då att vi fick fina doggy bags! Eller tur och tur, det kan man ju gott få när afternoon tea för två personer går på drygt 1000 kr..!
"Det kostar att ligga på topp!" sa en trött Lotta utan övertygelse i rösten ;)
Bredvid det snoffsiga hotellet låg en kyrka. Inklämd just utanför entrén stod en fet Bentley parkerad. Tja, varför inte?!
Hemma i Sverige var det dockkalas på dagis!
På kvällen kom resterande, efterlängtade tjejer, och efter lite vin och mys med barnen hos Lotta åt vi på en genuin fransk restaurang, L'Absinthe, i Lottas kvarter Primrose Hill.
På fredagen checkade vi in på Park Plaza Sherlock Holmes, ett gulligt hotell på Baker Street i Mayfair (?). Shopping, indiskt till lunch, mer shopping, middag på en mysig, högljudd, engelsk (!) pub, förfest på hotellet och slutligen partaj och dans på "Aura"!
På lördagen var det shopping, och mysig, superhemlig afternoon tea i Soho! På kvällen åt vi på tjusiga Paramount på 32:a våningen som förutom sin coola bar, sin goda mat och sin fina service även bjussade på manifik utsikt över staden! Nedanför hotellet låg en nätt liten byggarbetsplats...!
Sent söndagkväll kom jag hem till Matildehemsvägen och kunde inte låta bli att gå in och pussa på Nelly, och röra vid Linn och Julia i spjälsängarna. Tillbaks till verkligheten! Stojiga, skuttiga, klättriga, sjungiga, "inte-trotsiga-utan-självständiga", kärleksfulla, lekfulla, kramiga, krypiga, gråtiga, skrattiga, underbara underbara verklighet!
Fem dagar i London är slut!
Nu blir det till att byta livet på hotell mitt i London med shopping, restauranger, afternoon tea, barer, nattklubbar och inte minst gött tjejsnack, mot livet på landet med en sprallig unge som mest av allt i livet vill leka häst och hennes två småsystrar som håller på att lära sig gå och allt i vardagen som syftar till att de ska ha det så bra som möjligt!
Pers mat slår vilken restaurang som helst, men den gudomliga förrätten på Paramount i lördagskväll, foie gras med blodapelsin, är värd en resa till London, helt seriöst!
Gött tjejsnack byts ut mot lika givande (ja faktiskt) samtal om livet med Nelly, och givetvis dito med hennes pappa. Samtalen med Linn och Julia innehåller också en massa viktiga funderingar, det är bara det att jag inte förstår riktigt alla "ord"...
Men kärleken i deras kramar förstår
jag, den är svindlande gränslös och jag ser verkligen fram emot att träffas av amors pilar, det gör inget om det redan blir inatt! (Fast helst först imorgon bitti!)
Det har varit en grymt kul helg med fem grymma vänner. Det är en ynnest att trots detta inte känna något annat än förväntan inför att byta ut the big five mot min familj, en annan big five om man räknar med Pernilla vilket känns helt logiskt att göra!
(Och sedan råkar det ju vara så att det redan till helgen vankas party och häng med ett annat underbart kompisgäng! 30-årsdojja i Jönköping, det skall bli skoj!)
Nelly Nelly Nelly
Varför får du för dig att stoppa in en sten (?) i örat (?)? Och när jag har semester dessutom!
Läkaren i Kungsbacka kunde inte få ut den, utan mamma och pappa fick en tid på Sahlgrenska i eftermiddags. När Per ringde och berättade skulle vi just äta lunch på en indisk restaurang. Han sa att hon eventuellt behövde sövas. Det kändes inte så kul.
Men ett par timmar senare ringde han igen och det hade gått bra och de hade inte behövt söva henne!
Nu softar vi på hotellet innan middag på en pub. Jag ringde Nelly och allt var som vanligt; när jag frågade om hennes dag berättade hon att hon hade lekt med Annika och Pernilla, sen hade hon inte tid att prata mer! Unge!
Idag
mår jag skit. Vi "hamnade" på The Box (the it-place tydligen) och var hemma vid fyra. Det fanns ett podium på The Box. Där dansade vi. Som tokar! Idag straffar min kropp mig. Nu ger Lotta Alice barnmat ur en barnmatsburk i W:s lounge. Tack och lov att jag inte har sådana åtaganden idag..!
Som om det inte fanns en morgondag!
Vi lämnade nattklubben (på hotellet), kom in på rummet och kände: nej! Ett glad skumpa till! Så nu blir det så, i coola lobbyn! Älskade Per, mamma, Ingrid, Annika och Pernilla: Tack!! För att jag kan vara här och inte behöva tänka "Det är en morgon imorgon också"!
Semester!
Sitter på planet mot fem dagar och fyra nätter utan barn. "Utan barn" låter bättre än "barnfri". Nu är jag inte mammaledig utan barnledig!
Mitt jobb är att vara mamma dygnet runt. Jag älskar mitt jobb men precis som alla andra behöver jag semester. Och det har jag NU!!
I min fina ryggsäck (tack Ciccie!) har jag en bra blandning av choklad, tidningar och lite smink som jag hann få på mig först på flygplatsen. Märker att det där med ryggsäck är vida vedertaget (men min rygga är snyggast!).
Jag har just läst nya tidningen "Hanna & Amanda", den var helt ok. Inte alls så bra som "Kattis & Co." som tyvärr lades ner. Jag bälgar i mig kaffe och bubbelvatten, för jag vet att jag kan gå på toa precis när jag vill, från tanke till handling på betydligt kortare tid än när jag reser med barnen!
Det gick bra att åka imorse.
Nelly förklarade myndigt för Julia att jag skulle resa bort med några kompisar. "Men det är ingen fara, Julia!" Det kommer vara mycket folk här!" Och så började hon, med fingrarnas hjälp, räkna upp farmor, mormor, Pernilla, Annika, Brian (nja, inte säkert att han dyker upp men men!) "och så mormor!".
Surprise!
Det är ju väldigt roligt att bli överraskad!
Idag t.e.x. blev jag överraskad när jag fick välja godnattsaga, valde "Totte bakar", öppnar den och ser att insidan av pärmen är nerkluddad av bläckpenne-streck och krumelurer! "Vem har gjort det här?" undrar en förvånad Nelly.
"Det kanske är du?" föreslår jag. "Eller så kanske det är Daniel! Eller Ciccie! Eller Jimmy! Eller så kanske det är Annika, eller mormor! Eller kanske Brian! Eller så kanske det är morcharr! Eller Pernilla!"
"Det kanske är du, Nelly?" föreslår jag igen. "Eller så kanske..." Sen började jag läsa. Då dog diskussionen.
Jag blev även överraskad i fredags, när Nelly var irriterad på mig och tog fram en krita och målade på väggen bredvid skötbordet. Eh?! Gör man så? "VARFÖR målade du på väggen, Nelly?"
"Jag ville måla!" "Ja, men vi har ju hur mycket papper som helst att måla på!" "Jag lovar att ALDRIG mer måla på väggen!" Mmm. Hon är bra på att flytta fokus. Ändå känner jag att jag inte kommer bli överraskad om det skulle hända igen.
Som sagt, det är (oftast!) väldigt roligt att bli överraskad!
Men! Frågan är om det inte är roligare att överraska!
Förra veckan fyllde morcharr 70, och sedan ett bra tag hade vi bestämt att överraska honom helgen efter i Stockholm där han skulle befinna sig för att hjälpa brorsan börja renovera nya lyan. På lördagsmorgonen kördes Nelly till farmor i Kungsbacka, och Pernilla flyttade in för att ta hand om Linn och Julia från lördag morgon till söndag eftermiddag.
Mamma, Annika, Brian, Per och jag körde sedan upp till Stockholm och mötte upp Ciccie och Jimmy. Skränandes "Ja må han leva" stövlade vi in i Daniels lägenhet där bl.a. han och pappa renoverade för fullt, och japp, pappa blev otroligt överraskad!
Fika hos Ciccie på Lilla Essingen, ett stenkast från Dannes nya hem, med hemmagjord, supergod pollykaka, sedan lite softande på hotellet innan fördrink och mycket trevlig kväll på Grill!
Vi var 10 personer kring ett runt bord som njöt av jättegod mat och fick uppleva diverse glimtar ur pappas liv.
På frågan (som jag inte minns exakt hur den var formulerad, men innebörden var ungefär:) "Vad är det bästa som har hänt dig i ditt liv?" svarade fyrabarnspappan "Nelly!" Hahaha, nog för att han hade glimten i ögat, men när han fick frågan igen lite senare, sa han "Det har jag ju redan svarat på; Nelly!". Kanske tolkade han frågan: "Nämn det av allt fantastiskt du fått uppleva i ditt liv, som du kunnat NJUTA mest av?"!
SÅ många "40-talist-mor/far-fäder" som hinner uppleva och njuta av barnbarnen på ett helt annat sätt än de hann uppleva och njuta av sina egna barn under småbarnsåren. Tror jag.
Imorse njöt jag av överraskningen att både Linn och Julia sovit hela natten! Inte så mycket som ett pip, från 19-07!
Imorgon skall jag njuta av de små hela förmiddagen, sen efter lunch när Pernilla tar vid skall jag hämta Nelly och hitta på något kul med henne, för att på onsdag morgon lämna mina hjärtan och njuta av fem dagar och fyra nätter i London..!
Idag har varit en sådan underbart harmonisk dag, så vid middagen kände jag att jag redan saknade dem, och fem dagar tedde sig som en evighet! Hittills har jag alltid varit väldigt bra på att inte sakna och längta, så jag blev faktiskt ganska överraskad av att det kändes lite jobbigt att jag var iväg i helgen och redan skall lämna dem igen. Dessutom skall jag bort helgen efter London, så det är nästan lite väl mycket lyxig egentid, alltså lite väl komprimerat.
Idag tog Julia 15 steg! Hon hade gått längre om jag inte satt i vägen. Jag måste filma dem imorgon när de kryper, för jag är inställd på att det finns en stor risk/chans att de "lär sig" gå när jag är borta! Det hade varit så typiskt! Men Flott, Kara, Ella, Laban och Jesse, häng med er är värt risken!!
