barnbullarochrocknroll.blogg.se

Jag har så smått börjat försöka förbereda Nelly på att det kommer en dag då hon skall sluta med napp (och den dagen kommer på julafton, om två månader, då hon är tre år). En av dagisfröknarna hade gjort så med sina tre killar, alltså under en längre tid förberett dem, och skapat en rad positiva saker händelser i och med detta. Skickat brev till tomten, gått i affärer och kikat på leksaker att önska sig och byta till sig från tomten; ett paket mot en napp... Det hade gått jättebra!

 

Det kan ju låta lite hårt att vi bestämt att hon skall sluta med napp på ett givet datum. Men om man bortser från att tandläkare rekommenderar att barnen inte skall vara äldre än tre år, så är det tydligen så att barns sugbehov upphör redan när de är 9 månader! Därefter är det bara en (o)vana som föräldrarna tillåter under olika lång tid, av olika anledningar. 

 

Det är väldigt mycket prat om kompisen Doris nu, och de jämför sig med varandra så att en kan bli tokig! Doris lekte hos oss igår, och titt som tätt hörde jag saker som "Jag ska kissa FÖRST!", "Jag kan hoppa från bordet, det kan inte du!", "Jag går på simskola, det gör inte du, BARA jag!" osv.

 

När jag hämtade Nelly på dagis idag, ville hon ha napp i bilen. Då sa jag något i stil med "När ska du sluta med napp då? Jag vet att Doris lämnade alla sina nappar till påskhäxan i våras!"

Då svarar ungen: "Jaha! Och vad gjorde påskhäxan med dem då?" Eh? Vad svarar man? "Alltså, jag tror att hon gav dem till andra små barn som behöver nappar!" "Men jag behöver MINA nappar!" Typ som att, ge den där häxan någon annans nappar, och låt mig och mina nappar vara ifred!

Suck.

Såklart. Om jag inte kan förklara VARFÖR hon skall sluta med napp, kommer hon inte vara med på noterna. Med all rätt!

(Måste rådfråga dagisfröken!)