River deep mountain high
Eller lite hårdare uttryckt; heaven and hell.
En sådan mamma är jag, tror jag. Jag är ingen curlingmorsa, ingen lattemamma, mer "hands on -hands off"-mamma.
En och annan "dust" utspelar sig mellan Nelly och mig just nu. Jag kan bli helt vansinnig på henne när hon högaktningsfullt skiter i vad jag säger till henne/tjatar på henne om,
utan fortsätter att dra Julia i benen, trycka pottan på Linns huvud, lyfta dem och bära dem och rycka saker ur deras små händer...
Men lika ofta, när hon inte heller vet att jag ser henne, är hon den mest kärleksfulla storasyster man kan önska sig, och kramar och pussar dem, ger dem komplimanger, napp och leksaker...
Det är så mentalt tröttsamt att kunna bli så arg på någon som man samtidigt älskar så fruktansvärt mycket att det gör fysiskt ont i mig när hon vid nattningen svarar på mitt "Jag älskar dig" med "Å jag älskar dig i lila rymdraket, mamma! Och gul och orange! Och grön! Och blå och röd också!"
Kanske hon en dag förstår varför jag föreslår att vi skall baka kladdkaka hon och jag, trots att det stressar mig att göra det samtidigt som jag skall ta hand om Linn och Julia.
Hands on. Jag vill vara där för henne, MED henne.
Hm...präktigt värre. Men om jag får ro, skall jag imorgon lägga ut en tänkvärd artikel från Jesper Juul, och då kanske saker och ting blir tydligare...kanske!
Jejeje, kakan blev lite trasig, (men inte värre än att det inte gick att fixa till med lite Odense nougatsås) men Nelly var så uppspelt att hon inte hann säga hej till sin pappa innan hon berättade att vi gjort en kaka till honom, och i samma andetag sa "Ska vi äta den nu?!" så det var bara för Per att ta av sig jackan och sätta sig till bords och äta kladdkaka!
