Nej...
Även om det var en vit, ganska harmlös lögn, känns det inte bra. Väldigt vad humöret svänger snabbt nu. Skulle sagt som det var. Merde.
Tänk vad en lögn kan göra för humöret!
Jag har precis varit en dålig människa och slängt ur mig en vit lögn. Innan lögnen kände jag mig nedstämd, nu efter lögnen känns det mycket bättre!
Det är för sent (jo i min sömnlösa värld är det sent) och för genant att gå in på detaljer.
Kanske gör jag det imorgon eller en annan dag! Gonatt :)
Och så
bilden!
Någon
längtar väääldigt mycket efter sin kompis Charlie som ska leka här hela dagen, och sova över!
Här gör man sig till...
...och bakar cup cakes för dagens besök och så blir de sjuka! (Kompisarna alltså!)
Men det blev bra ändå för Londonbästisarna är "hemma" så nu leker Nelly och Charlie högt och lågt i klätterställning och i bollhav på Kungsmässan!
Feel free...
Att komma och hälsa på!
Två veckors gräsänka-tid har just börjat. Om det dyker upp en lucka en kväll och fikabegäret gör sig påmint, eller om barnen vill go bananas med Nelly bland småsystrar och leksaker, ta med dem och kom!
Vi är friska, sånär som på ett pajat revben, men det smittar ju inte!
Liten har blivit stor!
När jag ser förra årets förskolefoto och tänker på hur liten Nelly var när hon blev storasyster och var tvungen att visa hänsyn och vänta och dela mamma och pappa med två bebisar...då gör det nästan lite ont i hjärtat! Hon var ju så liten!
1 år och 8 mån, så ofantligt mycket äldre ett år senare, nu är hon ju...en liten tjej! Som plötsligt vägrar att ha jeans, som tar av och sätter på sig kläderna själv, som pratar till Linn och Julia och nallar och dockor, precis som vi pratar till henne "Sådana är reglerna Julia, det gäller dig också!", "Nej, nu har Linn den, du får vänta på din tur!"... Som spricker upp i ett leende när hon får skala och dela våra frukostägg, som smyger in till mig om nätterna och viskar "Mamma, får jag gosa lite med dig? Kan du värma mina fötter? Det är så FÖÖÖNT när du kliar mig på ryggen, mamma!"
Som nynnar och sjunger oavbrutet, allt från bockarna Bruse till Tryggare kan ingen vara, som fascineras av riddare och som älskar när man berättar en saga, efter ett par böcker, efter filmstunden i soffan. "Men mamma, du kaaaaan väl berätta en saga? Berätta om när pappa var liten och önskade sig en röd båt av tomten!". Missar jag något från ursprungsversionen (Pers!), är hon snabb att fylla i.
Jaja, jag kan hålla på hur länge som helst. Men imorgon är det fredag och det innebär öppna förskolan, tjohej! Dags att krypa till kojs.
Hos oss är det första advent nu på söndag, så det så!
I lätt duggregn hämtade jag Nellan från dagis och i bilen hem försökte jag bygga upp förväntningarna inför eftermiddagens julpyssel. Hon var dock bestämt säker på att det fanns kokosbollar kvar från gårdagens bak, detta intresserade henne mer och jag fick lova att hon skulle få en.
När vi kom hem mötte vi stora stygga vargen i hallen som sa att gottiset i kylen nog var slut. Då började Nelly gråta! Tack och lov skämtade Per bara, och i kylen fanns två stora kokosbollar redo att förtäras. Vi (Nelly) kom överens om att N skulle få den ena, och att P och jag skulle dela på den andra. Men innan jag hunnit sätta mig, hade Nelly slukat sin, och även den bit jag skulle få. Hon lyckades med konsten att se helt oskyldig ut trots munnen så full att hon inte kunde få fram ett ljud!
En timme senare, apropå ingenting, sa N plösligt: "Mamma, det var inte meningen att ta din kokosboll!" Barn känner alltså ånger/lite lätt skam redan vid tre års ålder, fantastiskt och skrämmande!
(SOM jag skulle vilja kunna kika in i hennes hjärna och få en glimt av alla funderingar som pågår därinne!)
Julpysslet föll väl inte direkt fröken i smaken, så jag satt ensam i köket och nynnade glatt med till diverse jullåtar från Absolute Christmas och limmade en tomte, en pepparkaksgubbe, två skönsjungande änglar och två...hen!
Jodå
Älskar kladdkaka också, givetvis! Kladdkaka möter skumtomte -fullträffkombo!
Nelly älskar kokosbollar så det bakade vi i eftermiddags. Ingen nytt under solen således.
Back to sleep :)
Dagens tips!
Servera julens glögg i martiniglas! Festligt värre!
(Snott från senaste numret av Buffé)
Om man nu ändå ska vara lite sjuk...
Är det ju väldigt lyxigt att Karro kommer förbi med hemmagjord kladdis! Med skumtomtar, I löööve skumtomtar! Tackar!
Ha!
Nu ska vi toka till det lite grann och lägga ett par minuter på bloggen! Först och främst efter allt sjukdomstjat: I will survive!!!
Hell yea, ett dygn efter fem timmar på akuten på Sahlgrenska med lite skojfriska inslag som väntan (mellanmål på golvet), besök av doktorn, väntan (blöjbyte på svajig sjukhussäng), hej då Per och barnen, väntan (skriva önskelista åt barnen), lungröntgen, väntan (rensa plånboken från kvitton), besök av doktorn och recept på antibiotika för lunginflammation, känner jag mig så mycket bättre! Inte bra, men bättre.
Och rikare. På kunskap. Nästa gång vi ska till akuten, ska vi ABSOLUT inte åka till Sahlgrenska dit bara akutakuta ska, utan till akuten som vi "hör till" genom vår vårdcentral. "Där tar det minsann inga fem timmar!" Denna upplysning fick jag av min vårdcentral idag. Nu blir jag nästan lite sugen på att behöva besöka akuten för att kolla hur fort det går på "vår" akut. Nej nej nej, skoja bara!
I fredags kom lillasyster Annika med medicin, mat och choklad och hjälpte till med kidsen. Grimman hade tänkt göra detsamma på lördagen, men då var hon lite kass hon med. På Guds vilodag när Per åkte hem med de små, som konstigt nog tyckte det var aptrist på sjukhuset, kom Henke och hjälpte till med allt från att ge lunch till att tömma handdammsugaren, för att bli avbytt av mamma och pappa som stannade tills barnen somnat. Idag erbjöd sig farbror att hämta N på dagis, såg till att hon hade en jättemysig eftermiddag och kom hem med henne lagom till läggdags! Medan jag vilade idag, städade Pernilla hela köket och vardagsrummet, bytte lakan, körde ett par tvättar... och just det ja, tog hand om barnen! Och mamma ringde och sa att hon hämtar N imorgon. Jag har gjort det förr och kommer säkerligen att göra det (snart) igen, dvs tacka ödmjukast för hjälpen. Familj och vänner, vad vore man utan er?!
Saxat ur veckan:
"Nej, nu springer klockan iväg, dags att lägga sig, Nelly!"
"Springer klockan IVÄG?"
"Eh, nej alltså, den...
Per och morfar i samtal om vinterns solresa.
"Du ska få se Nelly, pappa ska slå morfar i pingis!"
"Men varför ska du slå morfar?"
"Alltså, jag ska inte slå morfar, jag ska vinna över honom, eh.."
"Men VARFÖR ska du slå morfar? Ska du KNUFFA honom?"
Jag ä' int bitter...
Lögn.
Jag är vansinnigt bitter. 39 graders feber igen, helt kraftlös och det här med att vara sjuk gör mig deppig! Efter tre veckor mår jag uselt.
Då kan man ju undra varför jag bloggar. För att jag har chansen att sova (Nelly har hämtats av mormor, kommer tillbaka imorgon, och Per ansvarar för Linn och Julias efter lunchen-vila) men jag kan inte somna!!
Masade mig ner och hämtade 200 g Karl Fazer som Annika köpte igår. Kanske är choklad minst lika effektivt som slemlösande tabletter, hostmedecin, Alvedon...?
Ingen Ladies night för min del ikväll.
F-n.
Nyaste tavlan!
Konstkännare är jag inte. Tyckte bara det var coolt med den rosa bakgrunden!
Och det väl klart att man ska ha en tavla på en hund, det har väl ALLA?!
Jaja, den ska nog trivas hos oss. Och vi med den.
Go'natt
Å så har det ändå äääääntligen hänt...!
Kikki Danielsson. En och annan hit har hon allt gjort ;)
Idag har vår lilla Julia börjat gå! Alltså, hon har ju gått 15-25 steg i flera veckor, men nu... Nu går hon! Hur långt som helst. Tar en sväng, sätter sig på huk, tar upp något, reser sig igen och fortsätter sin promenad. Tungan ut i ena mungipan, lyckligt skrattande, strålande glad som en sol, uppenbart nöjd!
Tänk att en skrynklig kattungeliknande varelse på 1480 gram, totalt värnlös, lärt sig gå 14 månader senare! Jag har ju tyckt att det varit HÖG tid att börja gå. Inte rättvist att jämföra med Nelly som gick innan hon var 10 månader. Linn och Julia är ju dessutom 1,5 månad för tidigt födda. Men detta kånkande har ju nästan tagit knäcken på mig.
Julia är dessutom en fena på att hasa sig nerför trappan, "rumpan först!" för att inte tala om hur snabbt hon, och syrran, pinnar uppför trappan. Mindre bärande för en annan, tackar tackar!
Linn går också ett par steg, det dröjer inte längre förrän hon är lika säker.
I en och en halv månad (!) kallades tvillingarna för "den stora (numera Linn)" och "den lilla (numera Julia).
Stor och stor, Linn vägde 2 kg... Men Julia var verkligen bara skinn och ben när hon kom, och hon badade i prematurblöjan, kissade utanför den hela tiden. Bandet runt benet åkte av så många gånger, att personalen tillslut struntade i att sätta tillbaka det.
Störst tar mest plats..!
Men tja!
Jag har lärt mig gå! Slog syrran som mamma och pappa skulle satt sina pengar på för bara några veckor sedan, HAHAHA! Jag rockar FETT!
Jejeje, jag bjuckar på det! Njut, jag är snart ikapp dig!
Vad blir det till lunch?
När frukosten ser ut som nedan.
Hinner inte äta lunch nu, Nelly ska hämtas om en liten stund sen ska vi åka till Trädgårdsföreningen och Alfons Åberg Kulturhus! Fikan i Mållgans kafé får väl räknas som sen lunch.
Öppna förskolan med två små på förmiddagen, utflykt till stan med den stora på eftermiddagen, och så lite välförtjänt vuxenskoj på bokklubbsmötet ikväll. Nej. Jag är ju apförkyld, så det blir till att stanna hemma!
Men på lördag, då är jag frisk! Måste måste måste vara frisk.
Fast...
Givetvis ingen ÖF om ongen har feber imorgon! De som drar med sjuka kids till ÖF, alltså inte ok!
Toppen.
Den här natten, som slutar om fyra timmar, har inte börjat än. En febrig ettåring att lägga till ryggont och förkylning.
Och inte har de bullar på ÖF, bara smörgåsrån. Det får bli en sväng via macken som vanligt och komma till ÖF kånkandes på två ungar, en latte, en chokladkaka och den där nya, goda kanelbullen med saffran som Shell har.
Gäsp gäsp gäsp
Puss och kram!
De här två små gullegrisarna har börjat krama varandra! Hur sött är inte det?! Främst är det Julia som vill krama Linn. Ibland lutar Linn huvudet mot Julia, som om hon bara vill vara nära...
En av de orsaker till att små barn är så gulliga måste vara deras oproportionerligt korta armar som sträcker sig mot den de vill krama. Man måste liksom sitta väldigt nära varandra för att kunna kramas med så korta armar!
De pussas också. Alltså, den ena öppnar munnen och "pussar" den andra på huvudet eller på munnen.
Och Julia går. 15-25 steg, enkelt, gång på gång. Men fortfarande är det krypningen som kommer instinktivt. Linn går ett par steg, men står desto längre stilla på en och samma plats, och ser väldigt nöjd ut med det!
Två föräldrar med ryggont och förkylning + tre små barn = nej tack!
Imorgon är det dags för öppna förskolan igen! Om det är hit min kyrkoskatt går, dubblar jag den glatt. ÖF är ju guld! Gullig, entusiastisk personal, bra leksaker, sångstund i själva kyrkan, pyssel för de större barnen på fredagar, fika för 15 spänn och möjligheten att träffa trevliga föräldrar.
Och möjligheten till överraskningar! Som i fredags, då jag såg en ascool tavla. Det var någon som hade utställning och det hängde tavlor överallt. Och så denna lilla skatt som konstnären döpt till Dalmatinen, men någon dalmatiner är det inte. Men väl en cool svart/vit hund på en rosa bakgrund, omgiven av en ram med prickar på. Jag har mailat konstnären och ämnar plocka med mig den hem imorgon. Hoppas inte Per har något emot det. Men med den prislappen, är den rena fyndet.
Fars dag-presenten, Lundell-tavlan som legat gömd i månader, var väl inte precis ett fynd sett till prislappen, men det tycker inte jag man kan begära av en oljemålning av vår tids största rockpoet! Den blev uppskattad och den passar så bra hos oss så att den känns nästan som en ny familjemedlem.
För övrigt tog det inte lång tid att bränna 800 pix på Panduro. Eh, jag köpte ju bara lite pyssel till Nelly och lite spetsband..? Nej men det känns också som en bra investering. Den här familjen består just nu av tre pigga barn, varav ett behöver stimuleras HELA TIDEN för att inte leka alltför närgånget med sina småsystrar, samt två ledbrutna föräldrar (vi är båda förkylda och har ont i ryggen). Hemskt att säga, men det var nästan så att vi från lördag morgon började räkna ner till söndag kväll... Det är så otroligt enerverande att tjata på Nelly att inte rycka leksaker från Linn och Julia, eller tränga sig förbi dem så att de ramlar, eller lyfta/bära/dra dem i benen...
Från och med nu måste vi börja "schemalägga" de lördagar och söndagar då vi är ensamma med barnen (och så kraftlösa som vi är nu). Jag tänker mig att vi bestämmer att "nu sitter du och N och pysslar en stund medan jag går upp en våning med de små, sen kan jag gå ut en stund med N medan du hänger med de små"...
För övrigt MÅSTE jag bli bra till lördag, då är det Ladies night!
Nedan ett par bilder på ÖF, samt på Lundelltavlan.
Årets julklappar är så gott som klara!
Åtminstone om jag ska gå på Nellys förslag:
Till mormor: en riktig elefant, inte en leksakselefant utan en levande elefant.
Till farmor: ett riktigt lejon. Som ska bo i farmors lägenhet. Som inte bits utan bara pussas.
"Och vad önskar du dig av tomten, Nelly?"
"En riktig häst som jag kan rida på. Den kan få bo i mitt rum."
Skönt att slippa tänka ut årets julklappar själv! Det är bara att leta fram visakortet och bege sig till något zoo. Eller nåt.
Men först bär det av till vårt trivsamma fredagsnöje: öppna förskolan!
Go'natt...
För en liten stund sedan tassade Nelly in till mig och ville absolut sova hos mig, på min kudde. Ganska nära mig alltså.
Just ikväll envisades jag inte med att ta henne i handen och gå tillbaka till hennes rum.
Lyckan spred sig i kroppen när hon sömnigt mumlade "Tack för att du var med och lekte på dagis idag, mamma".
Det kommer inte bli så mycket sömn inatt. Heller. Men jag är vaken omgiven av min familj, inte mycket att beklaga sig för då kan jag känna...
Min prinsessa har somnat nu. Go'natt
Jag kan inte sova...
När man varit med om något hemskt, då känns det nästan som ett hån att världen runt omkring fortsätter sin gilla gång, som om ingenting hänt.
Just nu tror jag att väldigt många 70-talister som är uppvuxna i Kungsbacka-trakten (bland många andra såklart) har svårt att somna, och önskar de kunde lindra en gammal kompis sorg på något sätt...
Bussen kommer fortsätta gå, folk kommer skratta runt omkring dig, människor kommer beklaga sig för skitsaker som vanligt... Allt kommer te sig som innan du förlorade din dotter.
Men alla som känner dig vet att för dig kommer livet för alltid delas in i "före" och "efter", och hade vi kunnat frysa bussen och allt annat om så bara för en minut för att hedra din lilla flicka, hade vi gjort det.
Mina tankar går till dig och din familj, S...
Det var kul att vara med på dagis idag! De stora barnen var på utflykt, och på förmiddagen var det jag och en fröken på 9 barn, sen kom det en fröken till, till lunch. Det gick jättebra, jag gör gärna om det! Jag lärde mig en hel del, bland annat att min dotter glatt mumsar i sig potatis, vilket hon totalvägrat sedan dag ett hemma!
Nu är jag väldigt nedstämd då jag fått reda på att en gymnasiepolare förlorat sin lilla 7-åriga dotter inatt. Jag får fysiskt ont i hela kroppen när jag försöker tvinga mig till att tänka på hur det skulle vara att förlora ett barn. Jag tycker så fruktansvärt synd om mamman och pappan och givetvis alla andra som älskar denna lilla flicka.
Vad orättvist att jag bara kan resa mig upp ur sängen i detta nu, och gå in och krama och pussa mina tre prinsessor, medan hon... Nej det är för hemskt att tänka vidare på hur hon har det nu...
Jag passar på att visa lite syskonkärlek som jag råkade fånga härom dagen. Linn och Nelly leker, skrattar och pratar i mun på varandra, innan de plötsligt böjer sig mot varandra och kramas mitt i leken.
Ditten och datten
Imorgon ska jag vara med på dagis hela dagen (fr.o.m. nu ska jag skriva "ska" och inte "skall". "Skall" har gjort sitt, känner jag.)!
Det ska bli riktigt skoj att lära känna barnen lite mer, och se hur de beter sig och så vidare. Och spännande att få se hur en dag ser ut på dagis. När Linn och Julia var 5-6 månader, var jag med en förmiddag sen fick jag skynda mig hem till Nellys stora förtret. Trots att jag var med henne i flera timmar, blev det bestående minnet som hon återkommit till många gånger, lång tid efteråt, att jag lämnade henne trots att hon grät och grät...
Men imorgon är det hard core! Kl.9 börjar min dag som extrafröken då de stora barnen ska på teater och lunch i stan. På eftermiddagen är det dessutom drop in-kaffe för föräldrarna, så om allt funkar bra därhemma, blir det 9-17 på Cassiopeja!
Idag har jag varit hos naprapaten för andra gången. Ryggen är bättre nu, men inte bra, och jag fick en ny tid nästa vecka. Ryggakuten ligger vid NK, så jag smög ner och köpte gudomlig morotskaka till eftermiddagskaffet. Den var makalöst god! Ett väl tilltaget täcke på en generös, mjuk, saftig kaka med valnötter i!
Och så ett litet besök på Grandma's, där jag köpte tyg! Jag har fått för mig att jag ska klä in leksaksbackarna jag köpte på IKEA, i tyg...
Ännu ett nytt projekt, men det är lugnt. Jag har bara typ en A4-sida med projekt som jag tänker mig ska vara åtgärdade innan jag börjar jobba i augusti. Allt från att kolla födelsemärken och inreda bottenvåningen till att fylla i barnens "Mitt första år"-böcker och gå en fotokurs...
Och snart är det hög tid att förbereda 3-årskalas! Första kompiskalaset, det är stort! Tycker 3-åringens mamma...
Började idag genom att köpa tårtljus. Hästar såklart :)
Godaste morotskakan jag smakat! (Ja, smakat; just när Pernilla och jag mumsade som bäst, kom Nelly och Doris hem så det vara bara att snabbt packa in lådan i kylskåpet, och låtsas att vi drack en slät kopp kaffe.
När Nelly sov i Åsa i helgen öppnade jag hagen, och på två röda var Linn och Julia inne på forbidden area. Självklart skulle Jullan klättra upp på soffans ryggstöd.
Klättra is the shit, men även att sitta bland leksakerna, i leksakslådorna är en favorit.
Linn och Julia älskar att man läser böcker för dem. Och Nelly älskar...att ha trosor på huvudet :)
Kvällsgottigott
Torsdag 1 november
"Du ser rätt risig ut, du!"
Doktorns dom klockan 10 imorse. Jo tack, och då är det ingenting jämfört med hur jag känner mig, kära doktorn.
Jag har redan beklagat mig över de åkommor jag dragit på mig. Men det som gör mig ledsen och faktiskt rädd, det är smärtan i ryggen. Per bokade en tid till mig på Ryggakuten, och så j-a ont det gjorde att köra den kvarten hemifrån in till stan i eftermiddags... Då hade jag alla gånger hellre fött barn igen. (Eller snarare, gjort 90 % av värkarbetet hemma, som med Nelly. Väl på BB var hon ju ute efter 9 minuter.)
Nelly sover i Åsa till lördag, och grymma Pernilla föreslog att jag skulle checka in på hotell, och att hon sover hos oss inatt. Sagt och gjort!
Efter kotknäckningen tog jag en av naprapaten beordrad promenad, den ledde mig in på NK, D.O och en, för mig, liten ny sminkaffär, Zoya. Där hittade jag äntligen nagellacket jag suktat efter hos min frisör, men som alltid varit slut. Matt, svart! Det borde ju vara ett grymt vardagslack (nu lät det som om jag brukar måla naglarna till vardags, men ikväll låtsas jag det!).
Sen var det dags för en kaffe på Espresso House. I kön träffade jag en gammal kollega från Eniro, Anna-Lena. Hon är en sån där frisk fläkt som alltid ser bra, osminkad, ut, och alltid är glad, men inte käck! Tjejen i kassan fattade noll när jag ville ha min vanliga grova scones med smör och ost till latten. Hon rådfrågade sin kollega om det gick att ordna och ögonbryn hit och ögonbryn dit.
"Har jag missat någonting?" undrade jag tillslut och kastade ett öga på sconeshyllan, och ser inte alls de goda sconesen jag alltid tar, utan "Bran..."-någonting, och då fattar jag! Jag är inte på Espresso House, utan på Condecco! Eh sorry, my mistake!
Sen checkade jag in på gulliga Hotell Flora och efter bara ett par minuter på rummet ringde ett okänt nummer. Jag tänkte att det är nog ägaren till bilen som jag lämnade en lapp på igår, efter att Nelly slagit upp passagerardörren i hans förardörr och lämnat ett litet märke.
Men nehepp! Det var en herre som just hittat mitt MasterCard, i parkeringsautomaten! Jag har alltid undrat varför mamma och pappa fick för sig att stava mitt namn "Liselothe", och nu äntligen kom svaret! Herren hade ringt nummerupplysningen och en endaste Liselothe med sådan stavning fanns i Svea rike! (Fast egentligen kom ju svaret för ett par år sedan då jag frågade pappa som helt enkelt sa: "Du var unik då!")
Det var bara att linka in (ja, ryggen gör fortfarande förbenat ont) på Kanold choklad som så lägligt ligger bredvid hotellet, välja ut ett gäng praliner "som passar en herre!" och byta lite choklad mot mitt lilla kort!
Trots mockaskor i regn, blev det en liten promenad till. Jag blev glad när jag såg att Kålle &Ada fortfarande finns. Och desto gladare blev jag när jag klivit in och hör att lilla docksöta nippertippan bakom kassan spelar... Lundells nya!
Om dagens ungdom lyssnar på Uffe, då finns det hopp! Min rygg kommer att bli bra! Pers rygg kommer att bli bra! Alla grottmänniskor världen över kommer stanna i steget, klia sig i huvudet, le lite generat och sluta kriga! (och vi kommer få tag i biljetter till Lundells spelning på Konserthuset i november!)
Efter ett litet besök på Artilleriet där jag blev blixtkär i en bläckfisk-ljusstake (!?) (den lockade på hårdrockaren inom mig tror jag) tog jag en singelmiddag på Mediterraneo, sen bums i säng på hotellet.
Jag hade laddat upp med lite goa tidningar och nya geisha som så lägligt var en del av innehållet i månadens Glossy box.
Glassen är uppäten, skvallertidningen läst från pärm till pärm, Ipren är tagen liksom morfinhostmedicinen (dubbel dos för säkerhets skull), benövningarna gjorda och jag är trött, hostar och har ont... Så nu är det tack å go'natt!
