Bloggen är inte död! Inte ens sjuk!
Det finns saker jag vill skriva om, men som om det inte var tradigt nog att datorn pajat och det är jobbigt att behöva en mus, så är nu musajäv--n borta! Nu plitar jag på Ipaden, men jag har aldrig vant mig vid den.
Så jag får lugna mig med bloggandet helt enkelt :)
Julen blev i alla fall bra, trots sjukdom. Förra året var behållningen med tomten att få dela ut paket, i år att slita upp dem och be om fler utan att ens hinna titta vad som var i! Nellys behållning alltså, själv njöt jag lika mycket i år som förra året av tomtens uppenbarelse!
Nu sover de små i rummet bredvid, Nelly är i Åsa, och Per har bjudit på mumsig rödspätta till middag.
Nu väntar en god natts sömn (I wish!)!
Tack!
Alla mår bättre!
Det blev en knasig 3-årsdag för älskade Nelly som inte mådde så bra på förmiddagen, men som kom sig allt eftersom. Lite uppvaktning på morgonen, sedan lite till vid lunchtid.
Efter många turer hit och dit gällande julfirande, blev det så bra att Annika och Brian hämtade Nellan och mig efter middagen och så åkte vi till Åsa. Där blev det ytterligare lite uppvaktning och senare faktiskt tvåans bingo (hjälp, vilket tempo! Minns inte sist jag kände mig så stressad! Men triumfen när man hann med ett plupp kändes desto bättre!) innan jag tackade för mig.
Imorgon kommer Per och småtjejerna, då är alla samlade och då ska vi fira GOD JUL!
Skjut mig eller gör oss friska!
Varför ska alla barnen och jag åka på magsjuka? Natten till idag, herre, du testar oss..! Två famnar på tre sjuka och ledsna barn är redan en ekvation som inte går ihop. När dessutom den ena famnen mår skit och bara vill krypa ur sitt egna skinn... Då kommer mormor som en räddande ängel!
Nu hoppas vi att vi kan fira jul i Åsa, det känns tillräckligt ledsamt att vi fick ställa in dagens barnkalas, och morgondagens släktkalas för Nelly...
Belöning vankas!
När man lärt sig gå, och föredrar att gå framför att krypa, ska man självklart belönas! Och vad är väl bättre än att i lugn och ro få rota i en smutsig diskmaskin, fiska upp en nyligen använd smörkniv med mycket smör på och slicka i sig det?!
Inga ekorrar i granen, men en mus till datorn...
Det går inte att beskriva hur knäppt det är att vara tvungen att ha en mus till en bärbar dator! Glömmer hela tiden musen, och glömmer att vänsterklicken inte funkar! Argh, undrar om man kan lämna in datorn och få den lagad...
I år har vi en perfekt gran! Svårt att göra den rättvisa på bild, men den är perfekt formad, tät och doftar ljuvligt! Den stackarn har ingen toppstjärna än, men det ska fixas imorgon!
Gissa vilken kula som är barnens favorit?!
Nelly och jag gjorde en smällkaramell härom dagen, my god, hon älskar den! Den behandlas snarare som en pompom av en liten människa som teoretiskt sett skulle kunna vara cheerleader om en sisådär 10 år...
Ojojoj, ve och fasa! En kula jag missat att förse med band!
Den som kommer på något
som får barn (visst, gärna vuxna också) att sluta hosta är BÄST!
Klockan är 00:43 och två av tre hostar
oavbrutet (och med "oavbrutet" menar jag "oavbrutet").
För ett par timmar sedan, när det varit knäpptyst i två timmar efter läggningen, hörde jag Julia hosta. Jag satt lutad över datorn, och det bara började rinna blod ur näsan! Snacka om att kroppen blev stressad! Otäckt.
Det kom blod i datorn så nu funkar inte vänsterklick-funktionen på "plattan" på datorn :( :(
(Kan man ha en mus till en Mac?)
Fick just besök
av en liten person i Bamsepyjamas som gläntade på dörren, tassade in i sovrummet och drack ur mitt vattenglas. "Lite småmysigt ändå!" tänkte jag. Sen kom nästa tanke... Hur mysigt är det när TRE par tassande fötter besöker en om nätterna?
Puh, dags att sova pronto!
Skärpning!
Kollade just igenom mina foton på Instagram. Man skulle kunna dela upp mer eller mindre alla foton i två olika kategorier: barn alternativt bullar. Så långt stämmer mitt bloggnamn överens med vardagen. Men! Vad hände med rock'n'roll:en i mitt liv?? Och hårdrocken?
Det fanns en tid då polarna visste vilket jag menade när jag sa "ikväll ska jag ha mitt hårdrockslinne!". Det finns även en hårdrockskjol, väl bevarad djupt inne i garderoben, som har uppträtt på Kallis, Poison med Alice Cooper, karaoke, say no more..! Känns som 150 år sedan.
Tur att Metallica äntligen mjuknar när det gäller Spotify..! Lite "Fade to black" i högtalarna medan man skivar upp en banan till småungarnas mellanmål, mer rock'n'roll än så blir det nog inte på ett tag till..!
Så jag böjer mig för omständigheterna, och dänger med två foton från gårdagens mysiga och roliga men kalla eftermiddag på Liseberg med Nellan!
(Mer rock'n'roll, kanske årets nyårslöfte?)
Tre kaniner fick Nelly krama, lyckan var total!
Typiskt göteborgskt vinterväder efter den vackra snöns försvinnande. Men kallt som attan ändå!
Vad vore julen utan ett litet band här och där?!
Skönt att man inte har snöat in på band!
Ärlighet varar längst..?
Idag fick Nelly en skumtomte. Hon vet att vi har en påse i ett skåp, och det var ju lördag. EN skumtomte, och så kom vi överens om, när hon bad om fler, att hon skulle få en till lite senare.
Sådana här överenskommelser brukar hon acceptera, trots att hon vet att godiset inte är slut. Men idag sög gottetarmen rejält tydligen.
"Mamma, kan du gå bort en liten stund?"
"Varför det?" sa jag.
"För att det kommer hända någonting!"
"Vad kommer att hända?"
"Det kommer försvinna en massa sumtomtar!"
"Eh jaha, vart kommer de försvinna då?"
"Ner i min mage föståss!"
Så passande att inbjudan till hennes 3-årskalas är tänkt att föreställa en klubba..!
(Jag gick givetvis inte bort en liten stund, och det verkade inte göra henne någonting. Det var snarare som att hon hade tänkt: "Går det så går det!" och när det inte gick ville hon rita en liten stund!)
Friskt
Det blåser rätt "friskt" inatt... Kanske dags att hala ner flaggan som varit uppe sedan dopet i maj...
När?
Ska min natt börja?
Dagen brukar börja vid halv sex så det är liksom inte mycket tid till natt kvar nu.
Nelly sover som en stock, det gör inte de andra.
Hade jag haft hur mycket pengar som helst, hade jag gett hur mycket som helst för att få sova 5-6 timmar i streck.
Lucia förr och Lucia nu...
När man väl somnat, och kanske sovit i en halvtimme, börjar Linn hosta...
Jag säger bara det; Lucia är inte som förr! Nu funderar man på hur ens lilla ängel ska slippa hosta, vilka vinterkängor man ska köpa till Nelly (likadana Sorel som jag köpte till mig själv? Töntigt? Gulligt? Varmt och vattentätt!), ska vi ha glitter i granen eller inte?... Förr var det funderingar om huruvida man skulle komma in på TP, eller förfesta i onödan och sedan stå och frysa ihjäl utanför.
Men årets Lucia har varit den bästa hittills!
Lyckan i Nellys ögon när hon upptäckte morfar, mormor och mig i publiken på dagis i eftermiddags..! När Luciatåget kommit in sa fröken "Nu vill vi hälsa välkomna till vårt Luciafirande", varpå Nelly genast sa "Välkomna!" Sedan sjöng och dansade hon, och höll sitt ljus som vore det av glas.
De fyra äldsta barnen fick läsa en vers om julen, i övrigt fanns det EN person som hade ett förtroendeuppdrag, och det var Nelly! Det sjöngs en låt om en marsipangris, då fick hon ta ett steg fram och hålla en gris i famnen och när låten var slut, låtsas ta en smakbit av den!
Imorgon är det Luciafirande på öppna förskolan, roligheterna avlöser varandra, jag gillar't!
Hallå John Blund?
Men! Nu har det varit tyst i huset i 2,5 h, men jag kan inte somna!
Istället ligger jag och tänker på superviktiga saker som: vad ska vi ha i godispåsarna på Nellys kalas? Russin, clementin, en liten enkel leksak? Vågar man lägga i nåt godis? Ska det vara cellofanpåse, eller vanlig så att man inte direkt ser innehållet? Ska vi ha fiskdamm? (ja!) vad ska de fiska med? Ett snöre på en gren? Ett metspö?
Herre, låt mig somna nu!!
Det viktigaste på julens att göra-listor!
Unnar mig att vara uppe alldeles för sent och göra det jag glömt att skriva upp på alla att göra-listor inför jul; NJUTA!
Julmusiken (jösses vad jag gillar E.M.D:s Välkommen hem!) är på, stearinljusen fladdrar, julteet värmer och jag njuter av att slå in julklappar medan lugnet hägrar i huset.
Lika mycket som royalister gillar kungafamiljen, lika mycket gillar jag julen! Och NU är det JUL! Hela december, fram till juldagen eller över nyårshelgen om man verkligen vill, sen är det slut! Lucia i veckan, "lusse lelle, lusse lelle, elva nätter före kul" som Nelly sjunger, och jag är glad att jag vet att jag kommer vara vaken när Luciafirandet på TV går av stapeln "tidigt" på morgonen, bara snäppet mindre stämningsfullt än i kyrkan!
Härom dagen sa Nelly apropå ingenting "Morfar är en gottegris!" "Är inte du det då?" frågade jag. "Jo, jag är ABSOLUT en gottegris!". Varje dag, en gång per dag, frågar Nelly om man får smaka på pepparkakshuset, och varje dag säger jag att det får man göra, fast först efter jul. Då säger hon inget mer om det. Ganska bra gjort tycker jag att inte bara nafsa i sig det, den absoluta gottegrisen hon är! Men idag insisterade hon på att vi skulle göra kokosbollar, och kokos ser ju ut som snö så det får räknas som julbak..!
Världens minsta pepparkakshus?
Dagen idag!
Sicken bra dag det har varit!
Efter en, med mina mått, tämligen bra natt, fick jag för mig att ta med Julia och Linn (Nelly sov i Åsa) till Kungsmässan. Förutom att det var juligt och trevligt och att barnen skötte sig exemplariskt, fick jag en massa uträttat! När vi åt lunch, kom en annan tvillingvagn och parkerade bredvid oss, två tjejer de med, men tvåäggstvillingar. Mina ungars intresse för mat försvann spårlöst, men shit vad gulligt det var när Linn och den ena tjejen fann varandra och satt och höll varann i hand, länge! De tittade inte ens på varann hela tiden, som synes (Linn till vänster), men händerna släppte de inte!
Utanför D.O. huserar Tomten och hans djur, bland annat en räv som rörde på huvudet, den blev Julias favorit. Gång på gång satte hos sig på huk bredvid den och kramade den. Linn däremot insåg snabbt att framme hos den där gubben fanns det en plåtburk med något spännande i! Hon var inte blyg utan kröp förbi hela kön och nästan upp i famnen på Tomten, men jag hann i allla fall undvika hennes händer i pepparkaksburken.
Igår kväll hade jag en mysig stund när de små somnat vid sju och Nelly var i Åsa som sagt (ikväll sover mamma här och hon berättade att Nelly, när det trasslade sig med pannkaksstekandet eller nåt, sagt "Nej, nu skiter jag i det här tjafset!" Oj, undrar var hon har hört det?!). "På spåret" och "Tack för musiken" med Plura som gäst, vörtbröd, skumtomtar, tända ljus, julklappsinslagning... Och så tömning av chokladkalender, min vana trogen. Normalt sett brukar jag, som motvikt till att jag slukar den i början på december, öppna luckorna i rätt ordning. Men igår kväll tokade jag till det alldeles och bara slet upp resterande luckor! Inte för att chokladen är så värst god, men...ja.
Idag har Mauro Scoccos julskiva gått varm här hemma, och kan det bli bättre än när han och Plura gör Lundells "Snart kommer änglarna att landa"?! Ojojoj sicka karlar!
Men! Det bästa med den här dagen är yet to come! Och det är att min karl, mannen i huset, mannen i mitt liv, äntligen kommer hem! Två veckor på Kanarieöarna för att försöka på ordning på ryggen. Hoppas innerligt att den står pall verklighetens vardag bättre nu...
Jag undrar om vi varit ifrån varandra i två veckor förut..? Tror faktiskt inte det. Inte så konstigt att jag längtar då!
Toker, rumpnisse, apunge...
Julia tog sin första promenad utomhus veckan innan snön kom. Hon var förtjust, minst sagt!
Hon stod på näsan ett par gånger, men i övrigt gick det mycket bra!
Nu har det inte blivit utomhuspromenad sedan snön kom, men här inne springs det desto mer.
Toker riskerar att få ett nytt smeknamn.
När jag stod i köket imorse, insåg jag hur mycket hon påminner mig om Kramer. Plötsligt kommer hon insladdad på snedden med ett stort flin över hela ansiktet och den lilla tungan som alltid frenetiskt slickar överläppen, med en finurlig "jag har just kommit på tidernas bus!"-min! Japp, Kramer it is!
Sängen
Oj vad det bloggas lamt numera...
Får väl ta och reda ut den där vita lögnen. Som inte var så vit egentligen. Men harmlös.
Jo! Jag är en vän av att rensa och slänga saker jag inte använder, jag får panik av grejer som bara ligger år efter år. Det händer att jag gör mig av med saker jag i efterhand ångrar att jag inte behöll, men oftast känns det bara befriande.
Vi har ju RÄTT mycklet barnattiraljer här i hemmet och för ett tag sedan fick jag för mig att göra mig av med en del, bland annat genom att sälja på Blocket. Jag la ut Nellys fina spjälsäng som alltid känts lite ovanlig då den har rundade kortsidor istället för alla "vanliga" sängar som är helt raka. Eftersom lilla fröken gillade att stå i sängen och gnaga på ena kortsidan och därmed skapade små fina skrapmärken, la jag ut sängen till ett upprörande lågt pris. Men intresset var lågt!
Först härom veckan ringde en tjej och ville ha den, och det gick så långt att vi bestämde att jag skulle ta Pers pick up och lämna den i Linné (ja, jag vet, grejen med att sälja på Blocket är ju att folk hämtar grejerna, men hon var så trevlig...). Men sen liksom knöt det sig runt hjärtat och den stora nostalgin slog till! Det mest konkreta man skaffar sig när man ska få barn, måste väl vara säng och vagn. Och jag började tänka på när vi bodde i stan och sprang till Storken titt som tätt och kollade på vagnar och valde vilken vi ville ha, och skötbord och en massa annat. Och sängen visste jag att jag ville ha så fort jag såg den.
Jag tänkte på när Per skruvade ihop skötbord och säng, medan jag stod bredvid och var höggravid. En liten barnkammare i det som förut var kontoret, började ta form. Och jag kände ledsamhet inför att göra mig av med sängen! Vad gör jag då? Ringer och säger som det är? Nej, jag mailar att min syrra just hört av sig och bett mig att behålla sängen, helt oväntat!
Jaja, hon hittar nog en annan säng. Och vår säng kan flytta in på Pers lager, och så får vi se. Om 30 år kanske något barnbarn kan få den. Eller så kommer det en liten kusin betydligt snabbare, man vet ju aldrig!
Nelly på Västergatan i stan
Tripp trapp trull!
Per väckte Nelly genom att lägga ner småsystrarna bredvid henne när hon sov. Förvånad och förtjust blev hon när hon vaknade! (Julia i grå body, storlek 44..!)
Lite grann som "Uppskjutet" på Liseberg för första gången
Så känns det nu. Med andra ord: Vad har jag gett mig in på?! Jo, operation Sluta med napp! Jag tänker mig alltså att Nelly snart 3 år, ska sluta med napp på julafton. Och jag tänker mig dessutom att hennes ettåriga systrar ska göra detsamma. Barns sugbehov avtar redan när de är nio månader gamla, så varför har barn napp? (För att det räddar liv? Eller ja, liv var väl att ta i. Men det räddar mammor och pappor från att bli galna. Vad annat lugnar/tröstar barn så snabbt som nappen?)
Idag satte jag upp den fina julkalendern jag köpte förra året (allt Maileg gör är fantastiskt, jag är KÄR i julkalendern, liksom i julstrumporna som det är för tidigt att plocka fram ännu ett tag), och när Nelly frågade varför jag gjorde det, sa jag att tanken är att man lägger nappar i den, och så kanske Tomten kommer och hämtar napparna för att ge dem till andra, SMÅ barn, som behöver napp. Kanske lämnar han en julklapp istället... Nelly rusade då genast runt hemmet i jakt på nappar, och inom loppet av ett par sekunder hade hon stoppat i fem nappar i olika tygpåsar. Hon var tydlig med att hon förstod att napparna inte skulle komma tillbaka, hon skulle ABSOLUT (nya favoritordet som dyker upp i var och varannan mening) sova utan nappar ikväll. Detta hade hon dock glömt vid läggdags...
Napparna har försvunnit och jag har slagit in årets första julklapp som nu står på spiselhällen i väntan på en måndagsmorgon och en nyvaken, men glad treåring.
Denna procedur, dvs. att lägga ett par nappar i kalendern för att i gengäld få en liten julklapp, är tänkt att upprepas ett par gånger under december, för att kulminera på julafton då resterande nappar byts in mot de julklappar som Tomten i egen hög person levererar. Fram till julafton kommer Tomten bara smygande under natten, nämligen.
Jag hoppas detta är ett bra upplägg... (Jag hoppas att Nelly, men även Linn och Julia som bara kommer märka att det helt plötsligt är slut med napp, accepterar läget snabbare än jag oroar mig för!)
Kan ju tipsa den som älskar klistermärken om denna gulliga pysselbok. 49 spänn på Adlibris, innehåller 800 klistermärken!
Det hänger på dig, lilla julklappen...
Maslow var det va?
Nog för att sömn, denna bristvara i mitt liv, allra troligast är en av stenarna i herr Maslows pyramid, och gudarna ska veta att jag ser fram emot en natt med 6 timmars sammanhängande sömn, (kom igen, småkidsen är 14 månader, snart dax eller?) men en tjejmiddag med god mat, gott vin, gott snack och goa tjejer borde vara om inte på samma nivå som sömn så näst intill!
Trots föregående natts snåla utbud på sömn, är jag full av energi! Nu känner jag såhär: jejeje try me, ungar! Om ni så ska vakna var tjugonde minut hela natten, så fixar jag det med ett leende på läpparna, nynnandes "Tänk om jag hade en liten liten apa umpa umpa fallerallera" eller något annat käckt!
Men för att inte straffas alltför mycket för denna sturskhet, släcker jag och säger go'natt ungefär...nu!
