Dunk dunk
Ok nu har jag hjärtklappning big time. Kastade nog i mig den senaste dosen (två Alvedon, två Ipren och en Tramadol morfintablett) liiite snabbt inpå dosen innan... Ska tillbaka till tandläkaren imorgon. Hon får göra/ge mig vad hon vill, bara jag slipper detta.
Annars är det bra! Har lillebror på besök, han och hans guddotter bondar så fint så!
I eftermiddags vilade jag en stund då Daniel och Pernilla lekte med barnen på första våningen. Men trots stängd dörr två våningar upp, vaknade jag av ett hysteriskt gallskrikande som inte avtog. Det var min förstfödda som var vansinnig.
När hon hade lugnat ner sig uppe hos mig, sa jag att hon skulle be Pernilla om ursäkt när vi kom ner.
Hon sa, viskande lågt och charmigt leende "Det var inte meningen att skrika sådär!"!
Nä, det är ju sånt som bara kommer, eh?! Pernilla var snabb på att godta ursäkten och undrade om hon kunde på en kram. Ett snabbt och bestämt "nej" blev svaret. "Men du kan få en puss!" Och så var Nelly sitt vanliga, solskensaktiga jag igen! Dagens konflikthanteringslektion ;)
Hej hopp!
Ont i tanden men glad i hjärtat.. Har just bokat en resa till New York!!
Tack mamma och pappa för 30-årspresenten jag äntligen nyttjar, och tack mannen i mitt liv för kombinerad Alla hjärtans- och 35-årspresent! Nu kan jag lägga hela feta mammapengen på shopping ;)
Tack och lov
att inte varje måndag ser ut som denna! Jag drog ut en visdomstand i förmiddags, och jag vet varken ut eller in så ont har jag! I hela huvudet, nacken, örat, ögonen, käken...
Annars är det bra!
Hade ynnesten att fylla 35 i helgen och därför få njuta av bästa tjejernas sällskap (vi skålade för dig Lojsan, du vet att du saknades!) på middag här hemma med nattklubbsbesök som grädde på moset.
Ja, det är mycket jag är sugen på att skriva men om ingen dyker upp med lite knark eller vad som helst som lindrar min smärta, så får jag nog lugna mig ett tag.
En milstolpe i mitt mammaliv
Den här veckan har jag varit ovanligt mycket själv med alla barnen. I onsdags var Pernilla ledig, och efter dagis åkte vi till Sisjön och uträttade några ärenden, fikade och lekte. Det gick jättebra! Jag såg att en liten farbror suckade när jag kom in på kaféet med barnen, men de satt som ljus och geggade med sina bananbitar i lugn och ro. När de suttit klart och gick omkring och kikade, var de bara gulliga och sådär oemotståndliga som barn kan vara så att även små farbröder har svårt att slita blicken från dem!
Eftersom Pernilla var barnvakt igårkväll, var hon ledig idag. (Kvällen på Swedish Taste var mycket lyckad! Jag känner inget behov av att gå dit och äta igen, men det är kul att ha varit där. Bra service och god mat såklart.)
Pernilla var ledig idag som sagt, och Nelly är ju hemma från dagis på fredagar.
För första gången var jag själv med alla tre på öppna förskolan! Och det gick galant!
Inte för att jag är grym på något sätt, utan för att mina barn är det! Nelly såg jag knappt röken av, hon har blivit tokig i ormar och springer omkring med en läbbig gummiorm i högsta hugg, och en två meter lång tygorm tillsammans med en jämnårig tjej. Julia och Linn har blivit...coola!
De gallskriker inte längre när jag går ifrån dem för att värma mat, och de tyr sig inte till mig på samma sätt som förr. Linns ögon tårades när jag gick iväg på toa, men hon var tapper och grät bara lite tyst i sisådär tre sekunder, sen var det lek och stoj som gällde igen. Julia går gärna och sätter sig i någon annan mammas knä under sångstunden, och stundtals glömde jag bort att jag hade ungarna med mig, utan kunde föra ett normalt samtal med några andra mammor en lång stund!
Det är svårt att beskriva hur det känns, men ord som lycka, tillfredsställelse, (ok jag erkänner; lite stolthet) energikick..., passar in i fröken Heds allmäntillstånd just nu!
Yes vi klarade det ;) (Min underbara Nelly!)
Med önskan om en mysig Alla hjärtans dag!
Nelly älskar just nu att leka bebis, vilket i praktiken innebär ombytta roller. Jag är bebis och hon är mamma.
För en liten stund sedan skulle jag lägga mig i hennes säng. "Ikväll ska mamma och pappa på resrang, vi ska bara gifta oss lite och sen kommer vi hem. Du kanske sover när vi kommer, men jag tittar till dig i alla fall!" Det där första, med att mamma och pappa ska på restaurang, var precis vad jag sa till henne i bilen hem från dagis.
Den här Alla hjärtans har börjat bra och kommer sluta ännu bättre, dock inte med ett giftermål (vad jag vet!)!
När jag kört Nelly till dagis imorse, fortsatte Julia, Linn och jag in till stan för att gå på öppna förskolan för tvillingar i Linné! Det är det grymma facebook-forumet jag är med i som anordnar detta varannan torsdag och det var så kul att äntligen få se ett par ansikten i verkliga livet! Två riktigt trevliga mammor med tvillingar i Julia och Linns ålder, visade sig bo i Askim respektive Skintebo, dvs. nästgårds!
Ungarna sov i bilen sen fick de följa med och hämta Nelly på dagis. Helt galet, till hösten ska de alla tre rusa omkring och leka på Cassiopeja hela dagarna! De kommer älska det :)
När vi kom hem hade Pernilla, som började ovanligt sent idag, med sig tulpaner dagen till ära! Och ikväll ska som sagt Per och jag ut och äta, fine dining minsann på Swedish Taste, en julklapp han fick av mig för två år sedan..!
Imorgon är Pernilla ledig och Nelly hemma från dagis så då är det upp till bevis! Sent i säng ikväll, vakna ett gäng gånger under natten och sen hela härliga fredagen själv med mina små hjärtan..! Men det är först imorgon det!
En överraskning till Per, tänkt till idag, men hittad och förtärd i förväg!
Gulligt hushållspapper!
En kram i hallen är aldrig fel!
Trötta tjejer efter dagens utflykt in till stan och mötet med flera andra tvillingpar!
En treåring, två 1,5-åringar och två lockande trappor... Fullt ös, vad annars?!
Helgerna är lite...kaosartade hemma hos oss.
Nelly vill hela tiden leka ifred med mig eller Per, och vill absolut inte bli störd av de små. De små vet nu inget roligare än att kravla sig upp och ner för trapporna, de är så duktiga med "rumpan först", så nu tar de sig inte bara uppför, utan även nerför! Stundtals låter jag grinden på mellanvåningen vara öppen och ser den ena hasta sig uppför, och den andra hasa sig nerför, och bara hoppas att de inte ska tappa balansen och ramla. Det krävs lite is i magen, och det känns lite jobbigt, men jag försöker tänka på att vi tidigt lät Nelly hållas med sitt klättrande och trappkravlande och än har hon aldrig ramlat och slagit sig. Det kommer ju underlätta något alldeles vansinnigt när de små löser trapporna utan att jag behöver fundera på den saken, så jag vill gärna uppmuntra dem att köra på.
Men som sagt, Nelly vill leka "fälv", fast med mig eller Per, så det blir att någon av oss är med henne, och den andra med de små. Stundtals. Jag förstår att hon inte har någon glädje av L&J i leken, de kan ju inte leka häst, hund eller bebis som är poppis just nu. De förstör bara. Samtidigt måste hon ju acceptera att vi alla leker tillsammans på samma våning, och inte vara för hårdhänt även om de stör hennes lek...eller? Vad kan man förvänta sig av en treåring? Det är så svårt! På dagis har de givetvis olika aktiviteter för olika åldrar, och på Nellys dagis får man inte ens börja innan man fyllt två, så där finns inga ettåringar som stör...
Det blir att vi försöker styra upp trevligheter, som att hälsa på/få besök av familj/vänner, åka till lekplatser, baka... I förmiddags överraskade vi Nelly med att hon skulle få rida! Hon blev så glad! Klockan elva satt hon upp på en söt ponny som hette Kära. Trots att jag sagt i telefon att hon är tre år gammal och bara ridit i Slottskogen, gav de oss en vild sjuåring som "har mycket liv i sig" som fröken sa. Jo tack. Jag ledde henne, och blev trött i armen direkt, hon bara kastade med huvudet och ville springa hela tiden. Nelly provade att trava, men sedan ville hon inte mer. Hästen var alldeles för stissig och ivrig. Vi försökte skritta, men fick gå in i mitten av manegen och lugna ner hästen medan de andra red vidare. En pappa kom fram efter "lektionen" och sa att vi fått den busigaste hästen första gången, jag såg på honom att han tyckte som jag om det. Men men, Nelly vill åka tillbaka om hon får en lugnare häst! Så får det bli.
I stallet efteråt när vi skulle sadla av osv, var det en smart mamma som gav sin dotter en klubba, vilket skapade långa, trånande blickar från de andra barnen, inklusive min gottegris till dotter.
När N frågade mig "Varför fick hon en klubba?"... jag var ju tvungen att säga att det var lördag. På vägen hem stannade jag till vid en kiosk och köpte en klubba till henne. Hon blev så lycklig! Såhär utbrast hon, ordagrant, med det största leende på läpparna, liksom dansandes i bilstolen: "Mamma! Det var ingen dålig present! Tack så HEMSKT mycket!"
Hon brukar få en tablettask som lördagsgodis, en sådan hade jag också hemma till henne. Den fick hon efter middagen, och när de små somnat blev det popcorn, så det går ingen nöd på henne!
Imorgon ska vi hälsa på mormor och morfar i Åsa, och när barnen somnat ska P och jag försöka komma fram till någon slags helgplan så att den efterlängtade harmonin kan glimma till lite då och då...!
Julia var snabbast uppför när det börjades husera i trapporna för länge sedan, men Linn är säkrast på att lugnt och fint hasa sig nerför, hela vägen från tredje vån till första vån idag!
Såhär lugn var du inte länge, hästkrake!
Antiklimax? Minst sagt! Morr!
Barnen sover. Jag har ätit, packat väska inför morgondagens öppna förskolan där det vankas vinterfest (vilket innebär att man får ta med sig ett gosedjur, och att det är extra festlig fika!), lagt fram kläder till barnen och mig, och öppnar frysen. Här ska frossas i laktitssås! Nehepp, det skulle det visst inte.
För NÅGON (inte jag, mycket knäppt gör jag, men lämnar en glassbunke i nedan skick, aldrig!) har gjort något näst intill oförlåtligt. Läskat mig med en livlina, och sedan skrattande klippt av den framför ögonen på mig. Bildligt talat! OCh jag som så sent som i eftermiddags slängde det ekologiska godiset eftersom det inte var gott. Det hade behövts nu. Suck.
En halv gris
Efter en snabb titt i kylskåpet tänker jag att det nog får bli bacon till middag. Jag (eftersom Per är borta) får väl rafsa ihop lite färsk pasta, purjo, svamp, lök och tomat, kanske. Och bacon.
Sedan när barnen har somnat ska jag glassa till det rejält och fortsätta gå igenom foton och bestämma vilka som ska framkallas. Till Linns album, till Julias och till Nellys.
Jag ligger ett år efter, blir lite smått matt av tanken, men jag märker ju hur alla tre älskar att titta på foton. På väggen, i album, i datorn, på telefonen... Så jag bestämmer mig för att det är mödan värt.
Men nu när jag har den vansinnigt goda saltlakritssåsen som stelnar och smakar som sommarens lakritspuck, kommer det gå hur smidigt som helst!
Trött men lycklig
Så är det!
Trots att Nelly är "på" de små i ett, och alldeles för hårdhänt enligt oss vuxna, och trots att Julia och Linn bråkar om samma (lek)sak HELA tiden, är de alla tre lyckliga, glada och väldigt kärleksfulla mot varandra och mot oss! De små älskar att kramas och pussas, och klappar även på varandra, ibland frenetiskt och hårdhänt, ibland mjukt och försiktigt.
Och Nelly... Hon kan ju uttrycka sig, den ungen!
Idag när hon kom hem från en dag på dagis och efterföljande eftermiddag med kompisarna Doris och Felix, såg hon de nya lamporna jag köpt (jag har förälskat mig i IKEAs ljusgrå Aröd), och utbrast "Den är fantastisk! Den är så gullig!" (Jag har bara fått upp en än). Härom dagen när vi skulle någonstans, hade Per tagit på sig parfym och en ljuv doft spred sig i bilen. Då såg Nelly rakt igenom lycklig ut och sa "Pappa, du luktar underbart!"
Ibland kan hon sitta still i flera sekunder och t.e.x. rita och bara säga rätt ut i luften; "Mamma, du är den bästa mamman i hela vääärlden! Jag älskar dig lila rymdraket!" Lila rymdraket, bättre kan det inte bli!
Men humöret skiftar snabbt, och varje gång jag säger till henne att hon inte får knuffas, sparkas, slita saker ur händerna på de små und so wieter, får jag ett snäsigt "Dumma mamma!" Och ett till, och ett till..! Förra veckan skrek hon "Jag vill att Linn och Julia ska vara tillbaka i din mage!"
Man får vara glad att det är så himla kärleksfullt, när det nu kan vara så himla...argt och tjafsigt.
Men jag tror nog att hon kommer skina som en liten sol när jag berättar att hon ska få rida på lördag! En gård i Anneberg har knatteridning från tre år på lördagar, jag tror lilla hästtokiga fröken kommer hoppa och studsa som en...studsboll eller något! Det kommer bli fantastiskt underbart ;)
Bil och apa - en stor dag!
Tokade till det alldeles idag och bjöd sambon på trerätters middag (om man nu kan räkna oliver och någon slags ny cheese snacks till förrätt). Det inofficiella men ack så tydliga temat var "hellre än bra" eller "enklast möjligast".
Jag skrev "bjöd på" och inte "lagade" trerätters, för huvudrätten bestod av färsk tortellini med grillad kyckling, mozzarella, rostade pinjenötter, rödlök, sallad, gurka, tomat och avokado-sallad. Alltså skära och lägga i en skål.
Men desserten mixade jag i alla fall! En avokado och 250 gram frysta hallon och vips har man hallonsorbet, god och dessutom nyttig! Och så några färska hallon på toppen. Kan det bli enklare?! Blir perfekt som glass när det efterfrågas av barnen i huset.
Idag har varit en mycket bra dag! De små sover fantastiskt dåligt och lite, men någonting är på gång. De börjar så sakta prata! Hittills har de sagt "mamma", "pappa", och "titta dä", typ.
Men sedan ett litet tag svarar Linn "aa" på allt man säger, varje gång man tilltalar henne (eller Julia för den delen!), och nu har Julia börjat ta efter och göra precis likadant. De "mmm:ar" när de äter något gott, Linn njuter som en spinnande katt i solsken när hon får äta yoghurt själv.
Imorse i bilen när vi kört Nelly till dagis, sa Linn plötsligt, gång på gång "bil"! Helt klockrent! !"Bil"! Även på beställning när vi kom hem och gick in till Per.
På IKEA idag gick jag ensam en stund. Sedan berättade Pernilla att Linn gått fram till ett par tjejer och flera gånger sagt "Hej!". Det säger hon, salig av lycka, när Per kommer hem från jobbet om kvällarna. Hon lyser upp som en sol och släpper det hon har för händer och skyndar sig bort till honom med armarna utsträckta högt upp i luften och säger "Hej!", gång på gång. Lika lycklig för att han kommer som att hon förstår att hon kan uttrycka sig korrekt, verkar det som.
Julias motsvarighet till dagens nya ord är "apa"! Det har hon sagt MÅNGA gånger idag, eller kvittrat är nog en mera riktig beskrivning. Tänk att man är två äpplen hög, och kan säga tre ord. "Mamma", "pappa" och "titta". Och så blir ord nummer fyra "bil" respektive "apa"! Så märkligt men samtidigt så underbart!
"Mamma, hur bakar man en gaffel?"
En mycket relevant fråga ställd av Nelly när en av "fröknarna" på öppna förskolan imorse sa att dagens pyssel var att baka gaffelkakor!
Nelly har ju vanan inne att baka, och Julia som absolut ville vara med de stora barnen, har visst snappat upp ett och annat från vårt bakande men även från Pers och Nellys matlagning; vikten av att smaka av!
Nelly var snäll och gav henne små bitar deg som genast försvann ner i det lilla fågelungegapet!
Kakorna blev faktiskt riktigt goda, och tydligen var det knappt något socker i.
Får se om det kan bli ett alternativ till kokosbollar..!
