Vita sjukhus och gröna rockar och lite midsommar
Det är något med sjukhus och sjuksköterskor som framkallar oro, inte bara hos min lilla Linn som just nu opereras, utan även inom mig.
Nu väntar jag på att lilla fröken ska vakna upp, sedan ska vi vara tillsammans hela dagen. Vi ska till mormor i Åsa och där finns både lekplats vid havet och Åsa hembageri som nog kommer få besök idag..!
Nej, tigern fick ingen krans. Men Nelly älskade den jag gjorde till henne (min första någonsin!) och hade den non stop till läggning!
Pappas fina tårta!
Ingen av tjejerna ville dansa runt midsommarstången så det blev glass istället!
Mys!
Äntligen accepterar och älskar Nelly sin nya cykel som hon tyckte var för liten!
Linn gillade sin fuskkrans
Men Nelly älskade verkligen sin!
Gråten är fasligt nära att vinna över kontrollen och bryta sig ut, det känns som om den skulle kunna komma inte bara från ögonen utan också från halsen och näsan...
Linn fick inopererat rör i öronen i januari och sedan dess har hon tappat ett och får nu ett nytt i vänster öra. En läkare har bedömt att hon behöver rör pga vätska i öronen men ändå känner jag mig skyldig.
Hade inte vi, och sedan framför allt jag, efter återbesöket i mars då det visade sig att hon tappat ett rör, men läkaren tyckte att vi skulle "vänta och se", tjatat om ett nytt möte, hade hon inte blivit sövd och inte haft rör alls. Hon lider inte av att ha rör, hon liksom så många andra barn, behöver rör, men det är skrämmande att tänka på att hon inte fått det om inte vi legat på.
Vi upplever att hon började sova bättre i januari efter operationen och även om det inte måste finnas ett samband, känns det bra att kunna utesluta att det är något fysiskt som stör sömnen.
Trots att alla läkare och sjuksköterskor är lugna och snälla, blir barn rädda så fort ordet "doktor" kommer på tal. Vi föräldrar (ja, inte Per och jag såklart!), har en tendens att "hota" barn med sjukhus och doktor och tandläkare om de inte gör som vi säger. Vansinnigt. Vi borde prata om doktorn i positiva stunder när det inte är aktuellt med ett möte.
Tror det är dags att köpa nya doktorsväskor till barnen och låta dem "hela" varandra, och mig!
Passar på att ta med några foton från vår mysiga midsommar på Mollösund!
Nej, tigern fick ingen krans. Men Nelly älskade den jag gjorde till henne (min första någonsin!) och hade den non stop till läggning!
Mys!
Äntligen accepterar och älskar Nelly sin nya cykel som hon tyckte var för liten!
Som hon har cyklat de senaste dagarna!
Linn gillade sin fuskkrans
Men Nelly älskade verkligen sin!
Sounds like a melody
Förändringens vindar blåser. Det kan vara dags, men vissa förändringar är likväl otroligt jobbiga känslomässigt. Och det är i stunder som dessa, då det är tyst i huset och jag sitter en stund för mig själv som tankar och känslor armbågar sig fram.
Jag sitter och knåpar ihop en "springa"-playlist efter kvällens löp/power walk-tur (jojomen!) och snubblar över Alphavilles fantastiska Sounds like a melody. Jag har alltid tyckt mycket om den låten och jag minns första gången jag hörde den, eller åtminstone när den etsade sig fast inom mig.
Det var troligtvis 30 år sedan. Jag gick på simskola i Fjärås simhall och mamma körde dit varje gång. Hon hade fått ett kassettband av farfar som varit ute och rest (kanske hade han varit i Paris, den staden älskade han, den kärleken har jag ärvt).
Det var ett band med de då populäraste låtarna, och denna föll jag för direkt. Som jag minns det, lyssnade vi alltid på just det här bandet på väg till och från simskolan, men vad vet jag.
Ikväll har jag varit ute och sprungit en del och gått en del längs havet. Min grymma sambo har gett sin approval till att jag tillsammans med Annika åker på en av tidningen Amelia ordnad träningsresa till Palma en vecka i oktober! Hon var på en sådan resa i våras och blev helt såld.
Med tanke på vad det innebär (b.l.a i form av belastning för Per) att jag är borta från familjen en vecka, vill jag verkligen få ut så mycket som möjligt av den veckan och vara i hyfsad form inför den. Veckan avslutas visst med att man springer en mil, och bortsett från en gång förra veckan har jag inte sprungit på 18 år, så här finns ingen tid att förlora!
Midsommar spenderas med barn och föräldrar på Mollösund, det ska bli mysigt. Förutom att Nelly är tydlig med att hon vill ha en riktig krans på midsommarafton (jag köpte en gullig Oskar och Ellen-krans i tyg till dagens firande på dagis), kommer årets midsommar innehålla ett mycket viktigt moment.
Nelly kan plötsligt börja gråta när hon tänker på att mormor och morfar och Per och jag ska dö en dag, det kommer från ingenstans och det är hjärtskärande. Så jag nämnde vid ett tillfälle att Pippi tog krumelur-piller för att aldrig bli vuxen vilket Nelly tolkade som att man kan ta ett piller och därmed aldrig dö. Jag har sagt att jag inte kan lova att vi aldrig ska dö, men att vi gott kan prova med krumelur-piller. Så det måste jag köpa innan helgen.
Igår var det sista ridlekis-lektionen på Bulycke i Torslanda för Nelly har fått en plats i Billdals ridklubb till hösten! Det och det faktum att alla barnen fått plats i ABGS gymnastikförening till hösten (genom att jag gick med på att ställa upp som ledare i båda grupperna, gött nu är lördagsmorgnarna räddade!) är sånt som gör mig riktigt glad!
Och förra helgens utgång med kollegorna i fredags, lååånga vinlunch hos Linda i lördags och heldagstur med båten i söndags, ja, gött liv helt enkelt!
