barnbullarochrocknroll.blogg.se

Oj vad det bloggas lamt numera... 

 

Får väl ta och reda ut den där vita lögnen. Som inte var så vit egentligen. Men harmlös.

Jo! Jag är en vän av att rensa och slänga saker jag inte använder, jag får panik av grejer som bara ligger år efter år. Det händer att jag gör mig av med saker jag i efterhand ångrar att jag inte behöll, men oftast känns det bara befriande. 

 

Vi har ju RÄTT mycklet barnattiraljer här i hemmet och för ett tag sedan fick jag för mig att göra mig av med en del, bland annat genom att sälja på Blocket. Jag la ut Nellys fina spjälsäng som alltid känts lite ovanlig då den har rundade kortsidor istället för alla "vanliga" sängar som är helt raka. Eftersom lilla fröken gillade att stå i sängen och gnaga på ena kortsidan och därmed skapade små fina skrapmärken, la jag ut sängen till ett upprörande lågt pris. Men intresset var lågt! 

 

Först härom veckan ringde en tjej och ville ha den, och det gick så långt att vi bestämde att jag skulle ta Pers pick up och lämna den i Linné (ja, jag vet, grejen med att sälja på Blocket är ju att folk hämtar grejerna, men hon var så trevlig...). Men sen liksom knöt det sig runt hjärtat och den stora nostalgin slog till! Det mest konkreta man skaffar sig när man ska få barn, måste väl vara säng och vagn. Och jag började tänka på när vi bodde i stan och sprang till Storken titt som tätt och kollade på vagnar och valde vilken vi ville ha, och skötbord och en massa annat. Och sängen visste jag att jag ville ha så fort jag såg den.

 

Jag tänkte på när Per skruvade ihop skötbord och säng, medan jag stod bredvid och var höggravid. En liten barnkammare i det som förut var kontoret, började ta form. Och jag kände ledsamhet inför att göra mig av med sängen! Vad gör jag då? Ringer och säger som det är? Nej, jag mailar att min syrra just hört av sig och bett mig att behålla sängen, helt oväntat! 

 

Jaja, hon hittar nog en annan säng. Och vår säng kan flytta in på Pers lager, och så får vi se. Om 30 år kanske något barnbarn kan få den. Eller så kommer det en liten kusin betydligt snabbare, man vet ju aldrig!