Ärlighet varar längst..?
Idag fick Nelly en skumtomte. Hon vet att vi har en påse i ett skåp, och det var ju lördag. EN skumtomte, och så kom vi överens om, när hon bad om fler, att hon skulle få en till lite senare.
Sådana här överenskommelser brukar hon acceptera, trots att hon vet att godiset inte är slut. Men idag sög gottetarmen rejält tydligen.
"Mamma, kan du gå bort en liten stund?"
"Varför det?" sa jag.
"För att det kommer hända någonting!"
"Vad kommer att hända?"
"Det kommer försvinna en massa sumtomtar!"
"Eh jaha, vart kommer de försvinna då?"
"Ner i min mage föståss!"
Så passande att inbjudan till hennes 3-årskalas är tänkt att föreställa en klubba..!
(Jag gick givetvis inte bort en liten stund, och det verkade inte göra henne någonting. Det var snarare som att hon hade tänkt: "Går det så går det!" och när det inte gick ville hon rita en liten stund!)
Vilken läcker inbjudan! Blir (kalas) sugen!
