barnbullarochrocknroll.blogg.se

I lätt duggregn hämtade jag Nellan från dagis och i bilen hem försökte jag bygga upp förväntningarna inför eftermiddagens julpyssel. Hon var dock bestämt säker på att det fanns kokosbollar kvar från gårdagens bak, detta intresserade henne mer och jag fick lova att hon skulle få en.

 

När vi kom hem mötte vi stora stygga vargen i hallen som sa att gottiset i kylen nog var slut. Då började Nelly gråta! Tack och lov skämtade Per bara, och i kylen fanns två stora kokosbollar redo att förtäras. Vi (Nelly) kom överens om att N skulle få den ena, och att P och jag skulle dela på den andra. Men innan jag hunnit sätta mig, hade Nelly slukat sin, och även den bit jag skulle få. Hon lyckades med konsten att se helt oskyldig ut trots munnen så full att hon inte kunde få fram ett ljud!

 

En timme senare, apropå ingenting, sa N plösligt: "Mamma, det var inte meningen att ta din kokosboll!" Barn känner alltså ånger/lite lätt skam redan vid tre års ålder, fantastiskt och skrämmande!

(SOM jag skulle vilja kunna kika in i hennes hjärna och få en glimt av alla funderingar som pågår därinne!)

 

Julpysslet föll väl inte direkt fröken i smaken, så jag satt ensam i köket och nynnade glatt med till diverse jullåtar från Absolute Christmas och limmade en tomte, en pepparkaksgubbe, två skönsjungande änglar och två...hen!