Jag kan inte sova...
När man varit med om något hemskt, då känns det nästan som ett hån att världen runt omkring fortsätter sin gilla gång, som om ingenting hänt.
Just nu tror jag att väldigt många 70-talister som är uppvuxna i Kungsbacka-trakten (bland många andra såklart) har svårt att somna, och önskar de kunde lindra en gammal kompis sorg på något sätt...
Bussen kommer fortsätta gå, folk kommer skratta runt omkring dig, människor kommer beklaga sig för skitsaker som vanligt... Allt kommer te sig som innan du förlorade din dotter.
Men alla som känner dig vet att för dig kommer livet för alltid delas in i "före" och "efter", och hade vi kunnat frysa bussen och allt annat om så bara för en minut för att hedra din lilla flicka, hade vi gjort det.
Du slår huvudet på spiken som så många andra gånger.... Det går inte många minuter innan tankarna är på denna stackars trasiga familj!!
