barnbullarochrocknroll.blogg.se

Helgerna är lite...kaosartade hemma hos oss.

Nelly vill hela tiden leka ifred med mig eller Per, och vill absolut inte bli störd av de små. De små vet nu inget roligare än att kravla sig upp och ner för trapporna, de är så duktiga med "rumpan först", så nu tar de sig inte bara uppför, utan även nerför! Stundtals låter jag grinden på mellanvåningen vara öppen och ser den ena hasta sig uppför, och den andra hasa sig nerför, och bara hoppas att de inte ska tappa balansen och ramla. Det krävs lite is i magen, och det känns lite jobbigt, men jag försöker tänka på att vi tidigt lät Nelly hållas med sitt klättrande och trappkravlande och än har hon aldrig ramlat och slagit sig. Det kommer ju underlätta något alldeles vansinnigt när de små löser trapporna utan att jag behöver fundera på den saken, så jag vill gärna uppmuntra dem att köra på.

 

Men som sagt, Nelly vill leka "fälv", fast med mig eller Per, så det blir att någon av oss är med henne, och den andra med de små. Stundtals. Jag förstår att hon inte har någon glädje av L&J i leken, de kan ju inte leka häst, hund eller bebis som är poppis just nu. De förstör bara. Samtidigt måste hon ju acceptera att vi alla leker tillsammans på samma våning, och inte vara för hårdhänt även om de stör hennes lek...eller? Vad kan man förvänta sig av en treåring? Det är så svårt! På dagis har de givetvis olika aktiviteter för olika åldrar, och på Nellys dagis får man inte ens börja innan man fyllt två, så där finns inga ettåringar som stör...

 

Det blir att vi försöker styra upp trevligheter, som att hälsa på/få besök av familj/vänner, åka till lekplatser, baka... I förmiddags överraskade vi Nelly med att hon skulle få rida! Hon blev så glad! Klockan elva satt hon upp på en söt ponny som hette Kära. Trots att jag sagt i telefon att hon är tre år gammal och bara ridit i Slottskogen, gav de oss en vild sjuåring som "har mycket liv i sig" som fröken sa. Jo tack. Jag ledde henne, och blev trött i armen direkt, hon bara kastade med huvudet och ville springa hela tiden. Nelly provade att trava, men sedan ville hon inte mer. Hästen var alldeles för stissig och ivrig. Vi försökte skritta, men fick gå in i mitten av manegen och lugna ner hästen medan de andra red vidare. En pappa kom fram efter "lektionen" och sa att vi fått den busigaste hästen första gången, jag såg på honom att han tyckte som jag om det. Men men, Nelly vill åka tillbaka om hon får en lugnare häst! Så får det bli.

 

I stallet efteråt när vi skulle sadla av osv, var det en smart mamma som gav sin dotter en klubba, vilket skapade långa, trånande blickar från de andra barnen, inklusive min gottegris till dotter.

När N frågade mig "Varför fick hon en klubba?"... jag var ju tvungen att säga att det var lördag. På vägen hem stannade jag till vid en kiosk och köpte en klubba till henne. Hon blev så lycklig! Såhär utbrast hon, ordagrant, med det största leende på läpparna, liksom dansandes i bilstolen: "Mamma! Det var ingen dålig present! Tack så HEMSKT mycket!"

Hon brukar få en tablettask som lördagsgodis, en sådan hade jag också hemma till henne. Den fick hon efter middagen, och när de små somnat blev det popcorn, så det går ingen nöd på henne!

 

Imorgon ska vi hälsa på mormor och morfar i Åsa, och när barnen somnat ska P och jag försöka komma fram till någon slags helgplan så att den efterlängtade harmonin kan glimma till lite då och då...!

 

Såhär lugn var du inte länge, hästkrake!