barnbullarochrocknroll.blogg.se

Förändringens vindar blåser. Det kan vara dags, men vissa förändringar är likväl otroligt jobbiga känslomässigt. Och det är i stunder som dessa, då det är tyst i huset och jag sitter en stund för mig själv som tankar och känslor armbågar sig fram.

Jag sitter och knåpar ihop en "springa"-playlist efter kvällens löp/power walk-tur (jojomen!) och snubblar över Alphavilles fantastiska Sounds like a melody. Jag har alltid tyckt mycket om den låten och jag minns första gången jag hörde den, eller åtminstone när den etsade sig fast inom mig. 

Det var troligtvis 30 år sedan. Jag gick på simskola i Fjärås simhall och mamma körde dit varje gång. Hon hade fått ett kassettband av farfar som varit ute och rest (kanske hade han varit i Paris, den staden älskade han, den kärleken har jag ärvt).

Det var ett band med de då populäraste låtarna, och denna föll jag för direkt. Som jag minns det, lyssnade vi alltid på just det här bandet på väg till och från simskolan, men vad vet jag. 

Ikväll har jag varit ute och sprungit en del och gått en del längs havet. Min grymma sambo har gett sin approval till att jag tillsammans med Annika åker på en av tidningen Amelia ordnad träningsresa till Palma en vecka i oktober! Hon var på en sådan resa i våras och blev helt såld. 

Med tanke på vad det innebär (b.l.a i form av belastning för Per) att jag är borta från familjen en vecka, vill jag verkligen få ut så mycket som möjligt av den veckan och vara i hyfsad form inför den. Veckan avslutas visst med att man springer en mil, och bortsett från en gång förra veckan har jag inte sprungit på 18 år, så här finns ingen tid att förlora!

Midsommar spenderas med barn och föräldrar på Mollösund, det ska bli mysigt. Förutom att Nelly är tydlig med att hon vill ha en riktig krans på midsommarafton (jag köpte en gullig Oskar och Ellen-krans i tyg till dagens firande på dagis), kommer årets midsommar innehålla ett mycket viktigt moment. 

Nelly kan plötsligt börja gråta när hon tänker på att mormor och morfar och Per och jag ska dö en dag, det kommer från ingenstans och det är hjärtskärande. Så jag nämnde vid ett tillfälle att Pippi tog krumelur-piller för att aldrig bli vuxen vilket Nelly tolkade som att man kan ta ett piller och därmed aldrig dö. Jag har sagt att jag inte kan lova att vi aldrig ska dö, men att vi gott kan prova med krumelur-piller. Så det måste jag köpa innan helgen. 

Igår var det sista ridlekis-lektionen på Bulycke i Torslanda för Nelly har fått en plats i Billdals ridklubb till hösten! Det och det faktum att alla barnen fått plats i ABGS gymnastikförening till hösten (genom att jag gick med på att ställa upp som ledare i båda grupperna, gött nu är lördagsmorgnarna räddade!) är sånt som gör mig riktigt glad! 

Och förra helgens utgång med kollegorna i fredags, lååånga vinlunch hos Linda i lördags och heldagstur med båten i söndags, ja, gött liv helt enkelt!