Det är konstigt
Kvällarna med underbara kompisar bara fortsätter. Dessa magiska, historiska sommarkvällar, ikväll i en helt annan konstellation hemma i Hovås än de senaste kvällarna i Visby och innan dess hit och innan dess dit...
Hela hjärtat som fylls av ömhet för er mina fina väninnor, som ni berikar och förgyller mitt liv....
Insikten att detta att ha er, det är grejen och det betyder om inte allt, så näst intill.
Och ändå, konstigt nog (eller?) så dyker hugget i hjärtat upp, en sisådär kvart över fyra på morgonen, tanken på honom och det vi hade och utmaningen att softa genom nuet och gilla läget och allt har en mening och bla bla bla...
Vad är det som är konstigt, egentligen?
Jo det där med att det går att känna lycka och sorg, precis samtidigt.
Lycka. Sorg. Samtidigt.... Det är bra konstigt.
Kommentarer
Trackback
