Sju!
Sju uppvak med påtvingad uppstigning ur sömn och varm säng för att göra sju handpåläggningar, på under sju timmars tid. Inte mycket sömn. Inatt heller.
Det ska kissas (varför skulle Julia vara så sjukt tidig med att sluta med blöja??), det ska gråtas, det ska letas napp (som ligger hur självlysande som helst mitt framför Linns ögon), det ska brölas "Jag saknar PAPPA!!", det ska gnys "Jag gillar dig!", OH MY GOD!
Och sen ska man få barnen, i rekorderligt skick, i tid till frukosten på dagis, och åka hem och lägga sig. Nej just det ja, det ska hastas vidare till jobbet där det helst ska presteras en motvikt till lönen man gärna cashar in.
Hur kan folk se snett på mig när jag säger att jag i b l a n d ser fram emot att bli pensionär?
Liksom, hur jobbigt kan det vara att vattna magnoliaträden och olivträden i södra France och snicksnacka med hantverkarna som dyker upp någon vecka efter utsatt tid, utan att man brytt sig om det, för man har ju inga tider att passa! Inga minimänniskor att försöka göra folk av, utan att traumatisera dem alltför mycket. Och lön... Ha! Det trillar ju bara in en fet pension på kontot varje månad. Typ.
Fast det ska bli rätt mysigt att åka till ridskolan med Nelly i eftermiddag...
Kommentarer
Trackback
