barnbullarochrocknroll.blogg.se

Jag hade ju tänkt skriva ett politiskt inlägg (!!) i dessa tider av val och kval. Jag hade tänkt sticka ut hakan rejält och beskriva hur min inställning till tiggare ändrats (hallå, de är MÄNNISKOR! Tyck vad du vill om fenomenet och allt där omkring, men bete dig inte som om du är bättre eller mer värd och därför inte ids bemöda dig med att se dem utanför mataffären.), och ok, nu gör jag det!

Jag brukade ibland låtsas som om jag inte hörde dem, men efter en artikel i GP och en film på Facebook och lite funderingar hemma på kammaren, ändrades något inom mig. Nästa gång jag åkte till Ica, enkom för att köpa två ekologiska avokados för 35 kr (!!), gav jag kvinnan med skylten som berättade att hon hade fyra barn och att hennes man dött, 100 kr. Jag fick skynda mig därifrån för att inte börja grina av hennes gränslösa tacksamhet. Hon följde mig med blicken och kastade slängkyssar och fullkomligt strålade. 

Dagen innan hade jag läst i GP att tiggare ser tiggandet som sista utvägen, det finns inget socialt nätverk i deras hemländer. De står 12 timmar om dagen, och en bra dag kan de få ihop 150 kr. Smaka på den. 150 kr. 

De skickar hem så mycket de bara kan, och att de har en iPhone är för hur skulle de annars ha kontakt med sin familj? 

Ligor? My ass. Säkert finns det ligor, de där gummorna vars spädbarn ligger och sover (drogade givetvis), de får nog inte behålla många slantar. Men det är så lätt att generalisera för att berättiga sitt beteende att inte hjälpa. 

I vintras fastnade jag speciellt för en av de där presentationerna om Faktumförsäljarna, som finns i varje nummer. En tjej i 30-årsåldern som sålde Faktum och bodde med sin man och en drös andra i en liten lägenhet. Hennes största önskan var att få ta hit sin treåriga dotter som bodde hos sin mormor, och som mamman inte träffat på ett halvår. 

Det berörde mig så kopiöst så att jag tog kontakt med Faktum för att kunna få kontakt med henne. Jag visste inte riktigt vad jag ville, jo jag ville nog stämma träff med henne och känna att hon var så bra som jag trodde så att man kunde hjälpa henne få ett bättre jobb eller nåt. Men hon hörde aldrig av sig tyvärr. Kanske var hon pundare som mina kollegor bestämt sig för. Fast det betyder ju inte att det inte är lönt att höra av sig nästa gång man läser en presentation som hugger tag om hjärtat.

Idag kom röstkortet på posten och det är hög tid att bestämma sig. Testerna jag gjort skiljer sig inte märkbart från förra riksdagsvalet men det finns ett par partiprogram jag inte direkt kan redogöra för.  

Enough now!

Idag gick jag tidigare från jobbet för att vara med på Nellys första simskolelektion! Satt där på bänken och ville bara skrika "Stoppa tiden!", min lilla tjej börjar bli så stor! Tack och lov att det är ett år kvar på dagis innan, gulp, skolstart!