barnbullarochrocknroll.blogg.se

I veckan bad jag kleti och pleti om tips för att få småbarnen att sova hela natten, alternativt vakna och somna om utan min hjälp, Varje natt (jag tar sex av sju nätter i veckan) är jag uppe minst 7-8 gånger. Nelly vaknar en gång, Julia två, och Linn fyra-fem. Ungefär sådär ser en genomsnittsnatt ut skulle jag tro. Oftast är det nappen som ställer till det för de små. "Fyll sängen med nappar" ljöd responsen.

 

Igår köpte jag ett gäng självlysande nappar som jag la i Julias och Linn sängar, och vid läggdags sa jag till dem att om de vaknade och saknade en napp, fick de leta i sängen. Första gången Linn vaknade, stålsatte jag mig för att inte rusa upp och trycka in en napp när hon ställde sig upp. Efter en liten stunds grinande satte hon sig ner, hittade en napp, la sig och somnade om! Samma procedur nästa gång hon vaknade. Och det var allt! Hon vaknade endast två gånger, och somnade om själv, efter lite gråtig gallerskakning. Och hennes skrikande väckte inte de andra, det som jag alltid är så rädd för! Julia vaknade ett par gånger, men somnade även hon om själv. Alltså, det är ju fantastiskt! Tänk om de faktiskt förstod vad jag sa!

 

Nu sitter jag i soffan och har just avslutat den senast inköpta lakritsglassen med den goda saltlakritssåsen som stelnar och bildar ett tak över de väl tilltagna portioner som förgyllt alla kvällar denna vecka. Per fick en frikväll och är på hockey mm, och sedan klockan fyra har jag bara haft två barn hemma. Strax efter fyra tog nämligen Pernilla och Nelly bussen in till stan, och nästa gång jag ser Nelly blir imorgon!

 

Den overkligt underbara Pernilla föreslog i eftermiddags att Nelly skulle sova hos henne ikväll, och min lilla docka kunde inte komma iväg fort nog! Genast skulle hon byta kläder, packa väska, "finskorna måste ABSOLUT med!", och skynda iväg till bussen (bara det - att få åka buss!). När Linn, Julia och jag stod i hallen och vinkade av dem, skrattade Nelly glatt där hon gick bortåt på grusvägen och ropade lyckligt "ni får inte följa med, det är bara jag!".

Jag kan bara hoppas att hennes småsyskon blir lika självständiga och orädda, då finns det nästan inga gränser på hur mycket kul man kan uppleva!

 

Igår var jag på tvillingförskola i stan, och idag var jag och alla barnen på tvillingträff i Billdals kyrka. Fyra andra treåringar var med, inklusive ett tvillingpar. De sprang omkring som galningar med Nelly i spetsen, och hon ville ABSOLUT inte gå hem när det var dags! Här fanns också en ribbstol (heter det så?) som hon lyckligt klättrade upp på gång på gång, så högt som det gick. De andra mammorna frågade lite försiktigt om hon alltid var sådär klättrig. Ja. Och hennes systrar ser och lär. Julia till exempel, hon har slutat sitta och åka på rutchkanor. Hon står upp, och springer nerför! Haha, en pappa som hade tre söner, varav ett tvillingpar, sa att han hade trott det var lugnare med tjejer, men att det inte verkade så. 

 

Men ibland infinner lugnet sig! Tack och lov älskar alla barnen böcker! I veckan var Nelly och jag på bibblan och lånade en trave böcker, varav två redan har ändrat karaktär och antal sidor sedan innan de kom hem till oss. Julia och Linn tar gärna varsin bok och sitter och "läser", eller så sitter vi alla tillsammans. Nelly gillar att läsa för de små, och de sitter lydigt och lyssnar en stund! 

 

Linn har börjat "smackpussas" och vill pussa oss alla, samt andra barn hon träffar och smackar ljudligt och ler kärleksfullt mot den utvalda! Även nallar och figurer i böcker får sin beskärda del. I eftermiddags när det bara var vi tre, var de så gulliga mot varandra och lekte och skrattade så mycket så jag nästan blev tårögd. Vilken grej ändå att ha en tvilling..!