Inte "tvillingar", tack!
Om lite drygt två månader börjar Julia och Linn på dagis (jag tvekar ofta på att använda det ordet, framför allt inför fröknarna (pedagogerna!) men det kommer av sig självt och jag hoppas någon säger till om det upplevs förminskande eller något annat negativt).
Jag får ofta frågan hur det känns att börja jobba igen (jag har ju varit "ledig" i nästan fyra år till hösten!), och hur jag tror det kommer gå/bli för Linn och Julia att börja förskolan.
Men Nelly då? Hennes tillvaro kommer också förändras väsentligt genom att hennes systrar helt plötsligt ska vara på "hennes" dagis hela dagarna!
De är dessutom yngst, och även de enda i den yngsta gruppen "minipyttarna". Förra året bestod den gruppen av sex barn, när Nelly började var de fyra.
De yngsta barnen får, av naturliga skäl, mest omsorg av personalen
(det är ju därför dagisavgiften sjunker varje år; äldre barn kräver mindre tid och mindre resurser).
Nelly var superyngst och minst när hon började, född 23e december som hon är, och trots att hon var väldigt tidig (inget skryt! Ni vet att det är så!) både med talet och med motoriken, hamnade hon ofta i fröknarnas knä.
Snart ska hon se sina systrar ta plats i fröknarnas famnar, och redan nu märker hon av fascinationen de andra barnen har för dem; det blir lite stohej i hallen när jag följer (inte lämnar!!!) Nelly till dagis. Barnen vill krama och pratar om hur lika de är, vem är vem?, osv.
Jag behöver inte gå in djupare på vad jag grunnar på. Jag är dock inte orolig för Nelly, hon är cool.
Det jag vill komma till är: nej tack till termen tvillingar! Nelly är lyckligt lottad som har två systrar, Linn är också lyckligt lottad som har två systrar! Och Julia likaså! Det är inte finare att ha en tvilling än en syster/ett syskon. Våra barn är lyckligt lottade som har syskon (jag säger INTE att barn som inte har syskon är mindre lyckligt lottade, inget tävlande här!), och tre systrar kan ju ha hur kul som helst!
Alla tjejer vet dock hur tufft det kan vara att leka tre, ofta blir det två mot tre. Men sådant är livet, jag kan inte motsätta mig det. Men jag kan motsätta mig att anledningen är ett, av omgivningen, förstärkt band mellan två av dem tre. Det räcker gott med det speciella band de har, och givetvis ska få ha. Ingen kan ju ta ifrån dem att de legat i magen samtidigt, utvecklar ett eget språk sinsemellan osv. (Obs! Man blir inte bannlyst om man säger t-ordet hemma hos oss! Vill bara inte att det ska haussas alltför mycket!)
Det var det om det!
Idag har vi haft en mysig nationaldag på Tjolöholm med moster Annika!
Häst och vagn, hoppborg, voltigeuppvisning, grillad korv och lek på gräsmattan!
