Det var det där fina med syskonkärlek...

Nelly och jag är inne i stan och uträttar några ärenden. När vi fikar pratar vi (mest jag) om hur mysigt det är att vara bara hon och jag.
"Mmm, men jag saknar Linn och Julia."
"Jasså, varför det?"
"För att jag gillar dem, vet du väl!"

Sådan är människan!
När barnen somnat, hinner man reflektera över hur mycket man tycker om dem (felaktigt känns det ibland som om man tycker om dem som mest då), och när syskonen är ifrån varandra, tycker de om varandra (eller reflekterar över hur de tycker om varandra) som mest!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0