New York!
Hm...man kan tro att den här bloggen har dött, men så är icke fallet! Det är bara det att...jag har så mycket annat att göra, som jag måste göra först, och sen... ja, ibland kommer "sen" mycket senare än jag tänkt, typ en vecka eller så!
New York-resan kunde inte blivit bättre, jag skulle vilja skriva en himla massa men ett par foton får nog göra jobbet trots allt. Förutsättningarna för Per (och de andra) var inte de allra bästa; dagen innan jag åkte lämnade Nelly ifrån sig sina nappar (vilket gjorde henne till en hysteriskt ledsen liten tjej som fick sova hos mig) plus att Per fick en infektion i tummen och fick hela armen bandagerad! Och så hans onda rygg på det! När jag varit borta en dag, kom sviterna efter småbarnens 1,5-årsspruta, dvs rejäl förkylning och feber med allt vad det innebär. Men! Det gick förhållandevis bra ändå!
Den snälla påskhäxan som fick napparna hade lämnat en present på Nellys säng, en present som kan saker som att dricka välling, kissa och gråta!
Vi åkte 06.10 torsdag morgon och kom fram på eftermiddagen. Efter incheck på hotellet mötte vi upp femte donnan, Anna, åt en enkel middag och åkte sedan upp i Empire State Building. Så coolt det var att se staden ovanifrån, i mörker! Vi var bra trötta och det blev en tidig kväll.
Fredag morgon började redan kl 06.30. Staden var öde, långfredag som det var, och vi hade Staten Island-färjan näst intill för oss själva. Sedan avverkade vi den södersta delen av Manhattan med "ett litet" shoppingstopp på 21 century, my god vad jag hittade fina barnkläder!
Hej på dig du!
Finanskvarteren med bland annat Ground Zero var kul att ha traskat igenom.
Mäktiga Freedom tower!
På fredagen hann vi även med bland annat en tur på Brooklyn Bridge, flanerande och lunch i Chinatown, Little Italy, Soho och en tidig middag på Robert di Neros mysiga restaurang Locanda Verde!
På lördagen fyllde födelsedagsbarnet år! Det firades genom rejäl shopping på Woodbury, följt av grym middag på The Standard. Desserten, "the deal-closer" gick inte av för hackor. En gigantisk bytta med fantastiskt god chokladmousse med grädde, och det bästa: som sked fick man en slickepott..! Det blev en något senare kväll, vars sista del spenderades i en fet, vit limo till hotellet! Hip hop-musiken dånade, men tyvärr fanns det ingen skumpa i bilen!
På söndagen delade vi på oss, och syrran och jag tog lite sovmorgon och började dagen med ett besök till Carries gata och trappa, SATC-freak som man är :)
På femte avenyn var det en jättestor påskparad där man hade väldigt fantasifyllda kläder och framför allt hattar. Även en del hundar var "finklädda".
Här sitter han, Donald. (Eller?)
Vi åkte linbana och kikade in genom "vanliga" människors fönster, vi shoppade och vi gottade oss på supergulliga Magnolia Bakery.
På kvällen åt vi återligen middag i meatpacking district, den här gången på en stimmig, härlig fransk restaurang, Pastis. Limo hem igen, utan hip hop-musik dock :(
Sista dagen började med grym utsikt från Rockefeller Centers utsiktsplats, sen var det shopping som gällde!
Abercrombie levererade, och besöket på Tiffany & co gjorde mig glad eftersom jag länge letat efter ett halssmycke som symboliserar kidsen.
TIll slut bestämde jag mig för att köpa Paul Smith-fatet jag varit sugen på i typ två år. Dels älskar jag det, men framför allt är ju Per PS-galen när det gällde skor. Han har väl 8 par gympadojjor eller nåt.
Jag shoppade hur mycket kläder som helst till barnen, och lite smått och gott till mig, bland annat manuset till SATC-filmen! (Det var ditt fel, Annika, det var du som såg det och ropade på mig!) Tur, för jag gillar det skarpt!
Hej då du underbara stad! Jag säger som den gamle gode Terminator; I'll be back!
Det var hur mysigt som helst att komma hem till familjen (där den enda jag saknat var Per!), barnen var så goa så goa! Nelly blev euforisk över sin Snövit-klänning, och har sedan jag kom hem, haft den varje morgon innan dagis! Den och finskorna!
Ett par mysiga timmar med barnen, tills Julia ramlade och slog i huvudet i golvet och svimmade i min famn. Det var något av det mest obehagliga jag varit med om, och samtidigt som hon började skrika, kände jag tårarna bränna. Jag hade inte sovit alls på hemresan, och hade nu varit uppe i 1,5 dygn. Tröttheten och den sekundsnabba tron att hon dog i min famn, blev för mycket. Lugna Per tog över henne i sin famn, och efter bara lite gråt blev hon som vanligt igen.
När barnen somnat, ringde vi dock 1177 som sa: Åk in med en gång! Det var bara att väcka lillskruttan och packa in henne och Per till Axessakuten som skickade vidare dem till Östra. Per var sjukt trött efter 6 nätter med barnen, och jag var så trött så jag gick nästan av. Men det gick ju inte att sova förrän de kom tillbaka vid ett, och allt var lugnt. Som om det inte var nog, kräktes Linn på natten, och för säkerhets skull tog vi med dem båda till VC dagen efter. Men det var inget fel på någon av dem, halleluja!
En av tjejerna på bokklubben sa härom veckan att någon sagt att man inte blir lyckligare av att få barn. Någon studie typ har visat att lyckan och alla andra positiva känslor balanserar jämnt med all oro och alla andra negativa känslor som kommer. Den där studien har onekligen en poäng.
Som tur är kan man ju lika gärna, om inte hellre, sträva efter att känna harmoni i livet! Med eller utan barn. Då är man hemma. Tror jag (självutnämnd filosof som jag plötsligt blev ;) )!
All right, det är lördagskväll, Per är på Dorsia och snackar goja med Andersson och jag har just återupplevt NY-resan! Om morgondagen bjuder på samma väder som idag, ska vi packa in kids och picnicväska och grilla korv till lunch vid havet! Inatt sov Nelly i Åsa, och i förmiddags roade sig Per, jag, Linn och Julia vid T-bryggan. Imorgon kanske det kan bli Askimsbadet som vi testade i veckan. Stor sandstrand, lekplats, gräsmatta och berg som en viss liten fröken älskade att klättra i! Over and out :)
Kommentarer
Trackback
