380 gram
Ibland tvivlar jag på om jag verkligen borde vara med i tvillingforumet på Facebook. Jag blir "utsatt" för så många ledsamma öden som jag blir så berörd av och inte kan skaka av mig riktigt.
En tjej jag träffat under åren på öppna förskolan, hennes stora tjej är jämnårig med Nelly, pratade jag med för bara ett par veckor sedan. Hon skulle få tvillingar och frågade om vagn och annat. Hon fick två pojkar för ett par dagar sedan, men den ena var död.
Nu precis var jag inne och läste att en tjej fått två pyttesmå killar, den "lilla" vägde endast 380 gram. Det var den minsta de någonsin haft på avdelningen tydligen. Fyra dagar. Sedan dog han.
För att inte tala om alla vars tvillingar fötts med diverse... skavanker om man får uttrycka sig så. Under min graviditet fattade jag aldrig hur riskfyllt det är att bära och föda tvillingar, och hur vanligt det är att den ena inte klarar sig alternativt lider av något när den föds.
Ikväll har vi tagit bort den ena långsidan på spjälsängarna. Förhoppningen är att de lugnt ska trava in till mig när de vaknar istället för att jag ska behöva galoppera in i tid och otid, samt att minimera risken för att illvrål från spjälsängsfångar ska väcka övriga barn.
Vad många på forumet som nog önskar att de inte hade jobbigare funderingar att brottas med, än huruvida barnen ska ramla ur sina sängar i natt eller inte...
Några pics från Alfons Åbergs Kulturhus .
