Min läromästare är en knapp meter hög, kan "fälv" och vill ha tre nappar vid sovdags...
Imorse sa Nelly, helt apropå ingenting, "Du är nog världens bästa mamma!"
Hur kan det komma sig att "inte-ens-fyllda-tre"-åriga barn har järnkoll på, och visar, villkorslös kärlek, medan vi vuxna kämpar med föreläsningar (Alf B Svensson, han var sååååå bra! Om tid och ork infinner sig, vill jag sammanfatta lite av vad denna kloka och gulliga 65+-are sa!), böcker, artiklar, diskussioner...
Och vad mycket enklare det är att ge barn villkorslös kärlek, än vuxna! Eller? Utan att jag tänker på det hör jag mig säga till Nelly: "Du är det bästa jag har", "Vilken tur att du kom till just mig och pappa" m.m.
Jag säger inte sådant till Per, riktigt lika ofta.. ;)
(Eller räknas det faktum att jag slutat tjata på honom om att ta bort kaffefiltret med all sump, och stänga av kaffekokaren efter användning, som bevis på villkorslös kärlek?! Måste nog kolla med Alf! )
Ett litet förtydligande, förresten...
Jaggan, denna skönaste skönhet, är inte Pers..!
Kommentarer
Trackback
