barnbullarochrocknroll.blogg.se

Det bor allt en liten hårdrockare i Nelly, tänkte jag nöjt härom dagen när hon absolut ville ha nagellack för första gången. Men hon tröttnade på det ungefär 2 minuter efter att det torkat... :(

 

Igår fick jag en generös kärleksförklaring som upprepades imorse i hallen på väg till dagis.

"Jag gillar dig, mamma! Jag gillar dig mest i hela världen, hela vägen upp i rymden, rymdraket!" Stort av henne, imorse framför allt, då vi just innan haft ett stort gräl.

 

Jag tyckte att det var dags att klä på sig, det tyckte inte hon. N skrattade och flamsade och jag blev argare och argare, rent provocerad! Efter en del tårar sa N att vi är bästa kompisar, och att hon inte tycker om när jag bråkar... Det dåliga samvetet gnager stora hål i mig, men jag sa ändå att trots att man är bästa kompisar, händer det att man bråkar. Det betyder inte att man inte tycker om varandra! Men det kändes väldigt bra att be om förlåtelse för att jag varit arg. Då lugnar sig samvetet en aning och smågnager bara lite. Arg blir man, och dumt beter man sig. Det går ju inte att undvika det, hur gärna jag än skulle vilja. Men om man kan be om ursäkt, då går liksom livet vidare! (Och barnet lär sig att mamma kan också bli arg och ledsen, och det viktigaste: mamma kan också göra fel, och vara den som skall be om ursäkt! Fast mamma behöver inte sätta sig i trappan i två minuter... Inte än i alla fall!)

I eftermiddags kom hon uppför trappan, gråtande och sa "Doris vill inte leka med mig, hon tycker inte om mig längre!" (Jag måste nog upprepa det där med att man bråkar även om man gillar varandra!). Efter dagis följde N med D och hennes mamma, och efter ett par timmar lämnades de hos oss för middag och lek. Vid 19 kom D:s pappa. Så tjejerna hade lekt från 9 imorse till kl 19, inte så konstigt kanske att det blev en del tårar och lite bråk..!