Sol på min himmel!
Hej Jesus! Eller Hej Gud! Eller... Hej du, vem du än är, som äntligen lockat fram solen! Tack skall du ha!
Jag har sovit från 23-09 med något enstaka snabbt uppvaknande mjukt inlindat i först förvirring sedan lugn! Om två timmar sitter lillebror och jag i bilen på varm asfalt med sikte Gatan 28 i ljuvliga lilla Mollösund! Två timmar kvar av egentid, detta vackra uttryck!
Jag plöjer nummer efter nummer av nya favorittidningen Icon som jag nyss upptäckt (igår) trots att jag prenumererar på den (sedan ett halvår). Ett inslag handlade om korrelationen mellan inkomst och lycka. Mer pengar på fickan innebär inte större upplevd lycka, inte efter en viss nivå i alla fall. (Den nivån skulle vara en inkomst på 39000kr i månaden!) Forskning visar att det mesta som gör folk lyckliga är kopplat till fritiden, som att umgås med familj och vänner. Jag håller med! Den här sommaren har jag kanske mer än någonsin känt lycka när jag umgåtts med vänner.
Men jag skulle vilja tillägga "miljöombyte" som en potentiell lyckorusskapare! Jag lever i en liten familj (eller i en stor familj? Var går gränsen?) tätt inpå mig dygnet runt. De stunder det är tyst, försöker jag sno åt mig lite sömn.
Nu har jag blivit påmind om hur mycket jag tycker om att få vara ensam någon gång ibland. Jag har inte känt stress att försöka sova för att det är tyst, utan har njutit av tystnaden en lång stund, för att sedan lyssna på musik, som ju är något av det bästa jag vet! (lycka är alltså att få bestämma hehe!)
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte skulle vilja ha ett sådant här dygn till. Hade Per ringt nu och sagt "Prisa Herren! Ryggen är bra, ungarna är friska, snälla KAN jag få stanna här utan dig tills imorgon istället?", så hade jag sagt "Ja!".
Samtidigt ser jag fram emot att träffa dem! Nelly som kastar sig runt halsen på en och delar ut pussar med ordentliga smackljud, Linn som ler med hela ansiktet och kramas hårt med sina små armar och Julia som flinar som om hon just klurat ut ett nytt bus och sprattlar med sina små ben när man lyfter upp henne. Och Per! Min Per! Det bästa som hänt mig!
(Nu kom brorsan ut, han sov här inatt. "Städerskan undrade nog vem jag är." "Varför tror du det?" svarade smarta jag. Aha! Kanske för att min man och mina barn är borta, utbytta mot en kille som går runt i kallingar, öppnar kylskåpet...)
Sluttjatat om lycka nu! Bara en sak till... Tror faktiskt det ligger något i det där med att få bestämma... När man skall hänga med polarna, hur ofta, vad man skall spela för musik, hur högt... Det ter sig exotiskt för en annan! Nu skall det bli exotiskt att få softa (haha!) på landet ett par dagar med barn, syskon och föräldrar. Niger och bockar :)
