barnbullarochrocknroll.blogg.se

Det fiffigaste med livet (har jag kommit fram till nu såhär efter lite röskjut på balkongen i denna lummiga och stilla sommarkväll), är att varje dag får man en ny chans! Till vad som helst; förverkliga sina drömmar, ta steget hit eller dig, försöka vara en bättre människa än igår...Vad man vill!

 

Varje kväll när jag tittar på mina tre sovande döttrar (finns det något vackrare, fridfullare än små sovande barn?), förbannar jag mig själv som tappar humöret flera gånger om dagen, och varje morgon när jag vaknar (kan hända att jag överdriver något nu, meningar som innehåller "varje", "alltid", "aldrig" osv skall man nog ta med en nypa salt), bestämmer jag mig för att vad som än händer idag, skall jag inte tappa humöret! Och så kommer nästa kväll och återigen summerar jag dagen med händelser jag är mindre stolt över. Lika sant som att man är sin egen lyckas smed, lika sant är det att ingen är lika hård mot en som man själv, det är ju helt kass!

 

Nelly har kommit in i en period då hon inte vill sova om kvällarna. Kanske är det dags att sluta sova middagsluren? Kanske är det svårt att förstå att det är kväll när det är ljust ute? Kanske har hon märkt att enda chansen att få mamma och pappa för sig själv är när bebisarna somnat? Vad vet jag.

 

Jag försöker resonera med en 2,5-åring som bestämt sig för att inte lyssna, jag håller mig lugn, jag resonerar och förklarar, jag håller mig lugn, jag resonerar...sen blir jag irriterad och säger "Nu räcker det! Nu är det bra!" "Näää, det är INTE bra!" skrek N en kväll på Gotland.

F-n vad rätt hon har, det är så grymt nedlåtande att säga att det är bra! Hur kan det vara "bra" att någon säger åt en att man skall sova, när man inte vill det?

N börjar gråta, och försöker med än det ena, än det andra. Väl i säng, snyftar hon och säger "Förlåt mamma! Mamma, förlåt!" Då hugger det i hjärtat och jag vill inte fullfölja och vara konsekvent, men det måste jag ju! När sen N säger "Förlåt för att du var arg, mamma!" känns det lite bättre eftersom hon inte riktigt har koll på vad förlåt innebär!

 

 

Det känns ännu bättre när hon (efter att ha tassat nerför trappan ett antal gånger och varit underbart söt och gud vad det är svårt att inte le när hon kikar ut på balkongen, med händerna i sidan, ler och säger "Hej! Får jag vara med er en pyttepytteliten stund?"), tillslut ger upp, låter sig läggas i sängen och somnar inom två minuter... 

 

Nu skall jag lägga mig, och vad som än händer imorgon, skall jag vara lugn och sansad, pedagogisk och mjuk i tonen och... Go'natt!