barnbullarochrocknroll.blogg.se

Jag har alltid avskytt att handla på stora rean, fått panik när allt ligger huller och buller och folk sliter och drar i fina kläder. Men tack och lov är det inte så här ute på landet, på Wakakuu!

Lugnt och fint, allt i ordning. Och 70 %, då snackar vi!

 

Idag kom jag hem med två klänningar, en blus och en kjol. Och Nelly som var med mig var glad hon med; hon fick en Festis av den gulliga personalen och satt och småsnackade med två andra tjejer i barnfåtöljerna. 

 

Men en sak kommer jag aldrig förstå med butikspersonal. Ofta när jag provar kläder vill jag ha deras åsikt om hur plagget sitter, om det är för litet eller för stort. Och alltid, inte bara på Wakakuu alltså utan överallt, är deras första fråga " Vad har du för storlek nu?". Som om svaret på frågan beror på om de vet att plagget finns i andra storlekar eller inte! Varje gång har jag lust att svara "Vad spelar det för roll vad det är för storlek? Säg bara om skiten passar mig eller inte!" Men då skulle nog den fortsatta servicen bli lite sådär...

 

Det finns (eller fanns?) ett undantag dock! En underbar tjej på D.O. i stan, en ganska lång tjej, som var bäst! Hon var alltid helt ärlig, och jag har alltid gått nöjd därifrån. Men nu har jag inte sett till henne på ett tag, hoppas hon jobbar kvar.

 

Nu hägrar lugnet i huset så jag skall krypa upp i soffan, ta en kopp Kalkstensdrömmar från Gotland, nåt gott till det, och fortsätta läsa bokklubbsboken "En nästan vanlig man". Deadline 19 augusti, dags att sätta fart!