Den berömda 1,5 vecka-krisen

Idag tappade jag det fullständigt. Den "gamla" Lotti (den jag var för 1,5 vecka sedan) gjorde sig påmind. När barnen gastade och gnällde imorse, kunde hjärnan bara tänka på socker som livlina ett, två och tre, och jag tryckte i mig "praliner" från den innan ganska så orörda Paradisasken. Från båda våningarna. De är inte ens särskilt goda... Jag kände mig som Miranda i SATC när hon hetsäter en chokladkaka, slänger den i soporna och inom två minuter tar upp den och äter mer innan hon ringer Carrie.
 
 
Sedan gick jag loss på smörgåsrån! Det är ju faktiskt fantastiskt gott, med bregott och kanske lite ost. 
Jag sa till Per att jag ville synda resten av dagen och när han sa att han kunde åka till Ica, undrade han vad jag var sugen på. Jag kunde inte komma på någonting! Förutom smörgåsrån! Jag tog 10 till, sen blev det inte så mycket mer syndande trots allt. Rödvin till middagen på balkongen med regnet utanför, visst, men det finns ju de som säger att man skall dricka ett glas rött varje dag så... Och hemmapoppade popcorn, det är ju mer eller mindre nyttigt!
 
 
Jag har slarvat med träningsprogrammet, ingen träning de tre senaste dagarna, inte bra. Då försvinner motivationen totalt. Och då är det ju träning som inte tar mer än 10 minuter som står på Renatos schema. Fast det är ändå svårt att få till det. Imorgon kan det också bli tufft, då skall vi hälsa på mormor och morfar i Åsa. Där fikas det "en del"! Jag får väl be dem ta med kidsen ner till hästarna och köra lite armhävningar ocn utfall så att jag får lite skön träningsverk igen! Väldigt smart att inte värma upp, då känns värken som om man tränat betydligt mer än man gjort. Motiverande tycker jag!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0