Dagens erbjudande!
Sitter på bryggan och njuter av sol och värme och frånvaron av barnen. Bredvid vår uteplats sitter grannen med en väninna och pratar om att väninnans son nu är med sin pappa. De träffas varannan vecka, torsdag till söndag. Mamman bor i Kungsbacka och pappan i Uddevalla. Mamman kör ena vägen, pappan andra. Pojken kan ju inte annat än att hänga med. Han är 1,5 år.
Dåligt av mig att tjuvlyssna men kan inte låta bli och kan heller inte låta bli att få ont i magen och känna lite av en tupp i halsen, som Gulletussan skulle sagt. Varför skall det vara så förbannat svårt för vuxna att hålla ihop? Vad gör vi för fel?
Skolan tutar i oss det viktiga i att kunna rabbla Sveriges alla landskap med tillhörande blommor och djur, gärna USA:s stater också, dissikering av koögon och svarvning och diverse kemiska beteckningar står också på schemat. Men vad lär vi oss om livet? Hur man hanterar konflikter? Hur man förbereder sig för utmaningar? Hur man klarar utmaningar? Hur man odlar en stark självkänsla? Självkänsla stark nog att ge villkorslös kärlek? Även när man lider av konstant sömnbrist?
Jag har inte träffat många som tycker att BVC:s så kallade föräldrautbildning är givande. Tvärtom, många inklusive jag själv, är nästan förbannade för att de tagit tid från jobbet för att lära sig att partnern är ett viktigt stöd för kvinnan under förlossningen, och hur man skall fördela föräldradagarna på smartast sätt...
Efter att syrran bott hos mig i en vecka och hjälpt mig med barnen när P var bortrest, sa hon att alla borde göra detta. Alla borde prova på, och få uppleva, hur det är att ha småbarn. Innan man själv "skaffar" barn. Ärligt talat, hur många av oss har ens hållit ett spädbarn i sin famn, än mindre bytt blöja, innan man vips skall göra det dygnet runt? Inte konstigt att nyblivna föräldrar kan kännas aningen stissiga.
Tänk vad coolt om folk fick/tog chansen att tillbringa ett par dagar med småbarn, med mer eller mindre ansvar för dem, tillsammans med sin partner! Jaha, så du kan bli SÅ jävla grinig och vass i tonen när du inte fått sova på tre nätter? Och du då, shit vad småaktig du kan vara, hålla räkningen på vems tur det är att byta bajsblöja, gud vad lågt alltså!
Jag är en vän av förberedelser.Det är så lätt att slänga ur sig, ursäkta sig med, att det inte går att föreställa sig och förbereda sig på hur tufft det är att få barn (det har jag sagt så många gånger). Så fantastiskt underbart, men samtidigt så tufft! För relationen mellan föräldrarna inte minst. Men det kanske går? Med bättre verktyg?
Såg för ett par år sedan ett program från England där par lånade ut sitt/sina barn en helg till barnsugna par. Det var väldigt unga par och syftet var att styra bort dem från att skaffa barn alltför tidigt i livet. Klockrent upplägg! Paren fick ökad kunskap och verklighetsuppfattning baserat på egna upplevelser, de flestas längtan efter barn stendog, och föräldrarna fick lite tid för varandra!
Härmed erbjuder jag således modiga vänner möjligheten att låna mina barn en helg. Huset med alla prylar som någonsin kan behövas för detta äventyr ingår givetvis :)
