Livet är härligt, tavaratchij, livet är härligt!
Nu har jag fokuserat på mig själv i fyra dagar så nu är det dags att sätta tänderna i den här hyllvärmaren. 
Började dagen med en power walk längs havet och efter frukost ligger jag nu vid poolen och njuter och inväntar en workshop med författaren Sofie Sarenbrant som ska tala om hur man når sina mål! Hon är en asskön tjej som skriver deckare, den senaste heter "Visning pågår".
Efter lunch blir det 30 min "Maxa din förbränning" med Leila the duracell rabbit och därefter yoga (för första gånget i livet!) på stranden med Malin Berghagen.
Nej, jag skulle inte säga att livet är direkt jobbigt just nu!
Ikväll ska jag skypa med barnen som jag inte haft någon kontakt med sedan i fredags, och det är inte de som vill snacka med mig utan jag som vill se deras gulliga ansikten.
Jag längtar inte efter dem, men jag ser fram emot att "träffa" dem ikväll!
Hòla från Palma
Klockan är tre på söndag eftermiddag och syrran och jag har sovit en stund efter lunchen. Om en halvtimme börjar step up-passet jag skrivit upp mig på, och samtidigt ska Annika köra Flex, ett skönt stretchpass vi testade igår.
Annika gör sig redo för zumban igår, som blev veckans första pass!
Galet roligt var det att köra Saturday night fever- och John Travolta-moves!
Den här underbara duracellkaninen Leila visade hur man kan träna slides och skapa ett löpband, med papperstallrikar!
Hm då ska vi se vad vi ska välja i morgon...!
Jag vet inte hur jag ska ta mig an den självvalda uppgiften att beskriva denna resa. Men ramarna är: barnfritt boende på Ving Sunprime hotell, en väldigt fräsch anläggning precis vid en gullig sandstrand, med cykelavstånd till Palma centrum och gångavstånd till glassiga Puro beach dit vi kommer slinka in på en drink vad det lider. Helpension med god och nyttig buffé (fast det finns onyttigt också, imorse blev det en pannkaka med nutella!), gott vin till det och vatten och frukt så mycket man orkar under dagen.
100 glada Amelia-läsare, unga som äldre, vältränade som soffpotatisar och otroligt duktiga och peppande profiler som håller i (de 15) träningspassen och har föreläsningar och workshops varje dag.
Alltså, det är overkligt underbart! Annika körde löpträning imorse klockan åtta, då låg jag kvar och kände lugnet. En god frukost vid poolen med utsikt över havet och halv tio var det dags för Dance-fusion (med grymmaste 70-talsmusiken) på stranden med Cecilia Ehling från programmet Let's dance. Hon är så söt och go som hon verkar!
Direkt efter körde vi rätt tuff träning med någon kändistränare som heter Leila Söderholm, den mest pigga människa jag träffat!
Dusch, läsning vid poolen och sedan power nap efter lunch. Sedan tog jag en paus i bloggandet!
Därefter körde jag en timmes power step. Sen var jag helt slut!
Efter cava på pooldäck med alla andra tjejer, lyssnade vi på Leilas otroligt inspirerande föreläsning om hur man kan få in träning i vardagen, tex att man bestämmer att varje gång man går in i köket, ska man göra 10 utfall eller benböj eller vad som helst. Det blir rätt många på en dag... Och det ger resultat!
Väldigt god middag på ett av "våra" långbord och ikväll hamnade jag bredvid en urmysig tjej och vi började genast prata relationer, vilket visade sig vara även hennes favoritämne!
Hon bjussade även på lite skvaller; hennes exman dejtar Amelia Widell (lillasystern till Amanda Schulman och Hanna Widell) och de pratar om att flytta ihop hihi!
Nu är klockan tio och det är dags att gotta sig i morgondagens schema och bestämma sig för vilka pass man ska ta!
Efter zumban körde vi Flex!
Den här underbara duracellkaninen Leila visade hur man kan träna slides och skapa ett löpband, med papperstallrikar!
Status 04.26
Sitter i hallen och väntar på taxin (syrran). Väskorna är packade, lite smink är på och jag har både gjort och ätit två mackor, jag är redo helt enkelt!
Fast kanske att jag kommer längta eller sakna liiite ändå...!
Det är fortfarande overkligt att jag ska få ägna en hel vecka åt att bara rå om mig själv, det måste vara många småföräldrars dröm?
Men på lunchen på jobbet igår var det ju flera (tjejer) som snabbt förkunnade att de ALDRIG skulle klara att lämna sina barn så länge. "Nä det är klart, fast jag är en sådan där dålig mamma, så jag har inga problem med det alls!" kunde jag inte låta bli att säga med ett lyckligt leende.
Alla tre barnen har sakligt förklarat för mig varför jag behöver resa bort och träna och bli stark. "För att du ska orka jaga oss!" Japp. Det är de bästa de vet och de blir ju aldrig trötta, så....
Jag tror faktiskt inte att jag kommer sakna dem, om det är något jag tycker jag är bra på, är det att njuta när det är läge!
Fast kanske att jag kommer längta eller sakna liiite ändå...!
Off to Landvetter och Palma!
Någon slags milstolpe
Idag har Linn och Julia för första gången gått med en kompis hem efter dagis!
Present till Chalie, måste provas!
Två nyvakna trollungar (seriöst, de är ju inte lika, hur kan folk ta fel?!)
Visserligen var Nelly också med, och Felix är väl mest hennes kompis, men grejen att glatt följa med Felix mamma hem, känns kul!
Det gjorde att jag kunde jobba en timme längre i eftermiddags. Jag var på jobbet klockan 7 i morse så det blev en rätt lång, men produktiv, dag trots flera uppvak i natt som alltid.
Men nu har nedräkningen till Palma på lördag börjat och det ger ju extra krafter!
Två nyvakna trollungar (seriöst, de är ju inte lika, hur kan folk ta fel?!)
Vielen dank!
Igår hade vi grymt rolig kick off/oktoberfest med jobbet. Det slank ner en å annan deciliter öl och ett gäng jäger, så det var inte jätteskönt att sätta in linser i ögonen imorse.
Grymma kollegor, grym chef (vågar inte lägga ut bild på honom i hatt, flätor och klänning!), grymt band som verkligen kunde joddla, mycket dans...!
Och god schnitzel såklart!
Stön!
Vem behöver gå till fotografen för att få bild till familjealbumet liksom!
Att få vara med de här yviga trollungarna är bara bäst! Och efter kommande daten med psykologen (som ska ge oss den magiska formeln för att dem att sova lugnt om nätterna) kan det bara bli världsklass rakt av!
Eftersom bilen stod på jobbet, fick jag ta cykeln med Linn och Julia i cykelvagnen vid 8-snåret eftersom jag ju skulle ha gymnastik för 3-4-åringar klockan 9-10, och för 5-6-åringar klockan 10-11. Per kommer i halvtid och switchar barn så hans bil kunde jag inte ta.
Så alkohol, för lite sömn (sedan 4,5 år), tung cykeltur och två timmars gympa på det, jorå, jag tycker jag lyckas rätt bra. Att göra allt för att åldras i förtid!
Men idag har varit en mysig dag! Barnen gillar givetvis gymnastiken och efter lunch åkte vi in till Slottskogen och spanade på sälarna och åt glass i solskenet. Och klättrade i träd. På vägen hem köpte vi lördagsgodis på Sega gubben på vår gamla gata.
Nu är det mindre än två veckors tills jag ska ha semester! Riktig semester! En vecka i Palma (utan min kära familj), oh my Lord. Så fort kidsen kivas, vilket är rätt ofta, tänker jag på dessa kommande sju nätter utan duty! Sju dygn då jag kan göra vad jag vill, hela tiden. Ligga vid poolen och läsa eller välja ett, två eller tre pass av de 20 som erbjuds varje dag! Och trefligt resesällskap i form av syrran! Nästan för bra för att vara sant!
Men nu är det lördagskväll och jag ska släcka, klockan visar 21.50. Jag vill att morgondagen ska bli riktigt mysig och det enda vi kan göra är att lägga oss hysteriskt tidigt för att få så mycket sömn som möjligt mellan varven, för att vara glada päron åt kidsen.
Och god schnitzel såklart!
Stön!
Vem behöver gå till fotografen för att få bild till familjealbumet liksom!
Att få vara med de här yviga trollungarna är bara bäst! Och efter kommande daten med psykologen (som ska ge oss den magiska formeln för att dem att sova lugnt om nätterna) kan det bara bli världsklass rakt av!
Liten blir bara större och större
"Varför finns det en sjukdom som cancer? Alltså, mamma, varför?! Och hur får man det? Får man det i hjärnan, är det hjärnan som bestämmer att kroppen ska få det? Eller är det bakterier som kommer in i kroppen? Och hur gör de det? Lever bakterier? Är det som små små människor? Kommer du få cancer, mamma? Varför dör några medan några blir friska?"
Såhär lät det, näst intill ordagrant, vid läggningen idag. Det får bli en vända till biblioteket känner jag. Det här med hur bebisar kommer till, det har Nelly totalkoll på. Det här är klurigare att svara på, faktiskt.
I torsdags fyllde Linn och Julia tre år!
Dagens tal
I morgon har jag varit trebarnsmor i tre år!
Den en dag för tidiga födelsedagspresenten till L&J (tack för monteringshjälpen, pappa!) var givetvis en succé!
I morgon blir det stor familjemiddag med paket och pjesentej 💗💗
Ett barn här, ett barn där, barn barn everywhere!
Simskola - check, kär (i Jakob) - check, skriver sitt namn - check...
Såja!
Glada barn tog bussen (med en mamma) till simskolan idag! Om ett par veckor ska jag köra alla sex, det kan bli livat!
Tur att man fortfarande får krypa ner och mysa och småprata vid läggning i alla fall!
I söndags var det 20-årskalas på dagis. Samma fyra kvinnor har jobbat tillsammans, knappt en vikarie på alla år, det är nog rätt unikt! 150 personer kom och firade, alla barn med familjer som gått på Cassiopeja var bjudna! Här lyckades de få med några på bild.
Gnatt!
Den listan är lång!
Ännu en punkt att lägga till under listan "Det här trodde jag inte för sex-sju år sedan":
Tillbringa en hel ledig lördag på gymnastikledarutbildning (efter att dagen börjat 05.30, efter en natt med utryckningar varje halvtimme), och avsluta densamma med att jobba med barnens (förbaskade) Mitt första år-böcker med ett glas vatten (och fazerchoklad iochförsig) som enda sällskap.
Och gå och lägga sig kl 22, med en skön känsla i magen! Jag ska vara ledare för både Bamse 1 (Linn och Julias, och övriga 15 st 3-4-åringars grupp!) och Bamse 2 (Nellys grupp; 5-6-åringar) med början på lördag om två veckor, och jag satsar mina pengar på att detta blir succé! Nej, inte mitt engagemang och pedagogiska (blink blink) ledarskap utan hinderbanorna och allt runt omkring!
Jag testade några övningar på Julia och Linn när jag kom hem i eftermiddags och Nelly åkt med mamma till Mollösund, och de älskade det! Stå på ett ben och hålla för näsan som Teddy, smyga som Vargen, åla sig fram på golvet som Brum, skutta som lille skutt... Japp, det är all in Bamsegymnastik.
Men nu ringde visst Skalmans mat- och sovklocka så nu är den här dagen slut!
Humanism
Läste igenom föregående inlägg och inser att det låter som om jag bara vill berätta att jag minsann försöker hjälpa, det var inte tanken. Tanken var bara att uppmana till lite hederlig humanism!
Ett skämt!
Jo det har man allt fått höra att man är (förvisso av en rätt redig, religiös kille som sedan sökte, men inte kom in, till dokusåpan Riket, men ändå!), men vad som verkligen är ett skämt är denna så kallade blogg.
Jag hade ju tänkt skriva ett politiskt inlägg (!!) i dessa tider av val och kval. Jag hade tänkt sticka ut hakan rejält och beskriva hur min inställning till tiggare ändrats (hallå, de är MÄNNISKOR! Tyck vad du vill om fenomenet och allt där omkring, men bete dig inte som om du är bättre eller mer värd och därför inte ids bemöda dig med att se dem utanför mataffären.), och ok, nu gör jag det!
Jag brukade ibland låtsas som om jag inte hörde dem, men efter en artikel i GP och en film på Facebook och lite funderingar hemma på kammaren, ändrades något inom mig. Nästa gång jag åkte till Ica, enkom för att köpa två ekologiska avokados för 35 kr (!!), gav jag kvinnan med skylten som berättade att hon hade fyra barn och att hennes man dött, 100 kr. Jag fick skynda mig därifrån för att inte börja grina av hennes gränslösa tacksamhet. Hon följde mig med blicken och kastade slängkyssar och fullkomligt strålade.
Dagen innan hade jag läst i GP att tiggare ser tiggandet som sista utvägen, det finns inget socialt nätverk i deras hemländer. De står 12 timmar om dagen, och en bra dag kan de få ihop 150 kr. Smaka på den. 150 kr.
De skickar hem så mycket de bara kan, och att de har en iPhone är för hur skulle de annars ha kontakt med sin familj?
Ligor? My ass. Säkert finns det ligor, de där gummorna vars spädbarn ligger och sover (drogade givetvis), de får nog inte behålla många slantar. Men det är så lätt att generalisera för att berättiga sitt beteende att inte hjälpa.
I vintras fastnade jag speciellt för en av de där presentationerna om Faktumförsäljarna, som finns i varje nummer. En tjej i 30-årsåldern som sålde Faktum och bodde med sin man och en drös andra i en liten lägenhet. Hennes största önskan var att få ta hit sin treåriga dotter som bodde hos sin mormor, och som mamman inte träffat på ett halvår.
Det berörde mig så kopiöst så att jag tog kontakt med Faktum för att kunna få kontakt med henne. Jag visste inte riktigt vad jag ville, jo jag ville nog stämma träff med henne och känna att hon var så bra som jag trodde så att man kunde hjälpa henne få ett bättre jobb eller nåt. Men hon hörde aldrig av sig tyvärr. Kanske var hon pundare som mina kollegor bestämt sig för. Fast det betyder ju inte att det inte är lönt att höra av sig nästa gång man läser en presentation som hugger tag om hjärtat.
Idag kom röstkortet på posten och det är hög tid att bestämma sig. Testerna jag gjort skiljer sig inte märkbart från förra riksdagsvalet men det finns ett par partiprogram jag inte direkt kan redogöra för.
Enough now!
Idag gick jag tidigare från jobbet för att vara med på Nellys första simskolelektion! Satt där på bänken och ville bara skrika "Stoppa tiden!", min lilla tjej börjar bli så stor! Tack och lov att det är ett år kvar på dagis innan, gulp, skolstart!
Å förresten...
Är det inte sant att jag bara följer EN blogg; följer ju även en viss NZ-bloggerska...!
Är jag knäpp eller?
Jag som älskar en stund för mig själv, har nu ett par timmar innan barnen kommer hem från sina barnvakter.
Per och jag hade lite förfest här igår inför Lundellkonserten, vi var tio pers som åt lite och drack lite och hade himla trevligt med lundellåtar i bakgrunden.
Jag sitter och äter frukost på balkongen och läser Steglitsan, den aktuella bokklubbsboken. Det är egentligen läge att lägga sig i solen i trädgården, ska bara läsa lite till...
Men knäpp som jag är, längtar jag efter barnen! Det brukar jag aldrig göra, är det något jag kan är det att njuta av nuet och verkligen uppskatta stunder av egentid. Men Nelly har varit borta sedan i torsdags och hon är ju min lilla bästis och nu vill jag ha henne här! Och Julias leende och glädjetjut när hon ser mig och Linns strålande ögon och charmiga leende, shit jag saknar dem!
Ändå vet jag att det kommer vara kaos inom fem minuter efter att de återförenats och jag kommer bli irriterad för att de tjafsar med varandra.
Men, ändå... De är ju bara bäst!
Ha!
Jag hänger med!
The strandväska a la Frida!
Nya mattan!
Nya mattan på plats!
Jag har bara läst 1/4 men gillar som sagt denna.
Jag följer en enda blogg; Trendenser. Och inte mindre än tre gånger på sistone, har jag blivit rätt nöjd av den!
Härom veckan var Frida helt till sig över sin nya strandväska hon just upptäckt och köpt, jodå, precis den köpte jag förra sommaren. Fast jag har den i hallen, full med tofflor och cykelhjälmar och annat.
Och hon tipsade om boken hon läste, Steglitsan av Donna Tartt, vilket är den bok vi läser i bokklubben nu, och som jag gillar skarpt.
Och idag hade hon skrivit ett inlägg om sin nya matta, vilket är precis den matta jag tråcklade in under soffbordet så sent som igår kväll!
Ikväll cyklade vi bort till Hovås kallbadhus för spontan middag och kvällsdopp med barnen. Alla i familjen äger en cykelhjälm, men Per har aldrig sin och Nellys behövde lagas vilket ledde till att ingen i familjen hade hjälm.
Om blickar kunde döda, säger jag bara! Mötande cyklister fick oss att känna oss som helt ruttna föräldrar. Och grejen är att jag hakar upp mig på föräldrar och barn som inte har hjälm, så jag förstår dem! Ska bara laga Nellys hjälm...
Och a la casa Hed/Lundberg!
Nya mattan på plats!
Jag har bara läst 1/4 men gillar som sagt denna.
Men ska man bara läsa en bok i sommar och av någon anledning missat Livet efter dig, är det tveklöst läge att införskaffa den!
Mardröm som mardröm
På Gotland ligger jag i samma rum som Linn och Julia. Nelly ligger i andra delen av huset och istället för att gå in till mig, som ändå är på samma våning, traskar hon upp för trappan i mörkret, in genom en dörr och sedan genom en till för att krypa ner hos mormor!
Alla eventuella oförrätter är glömda, nu dansar vi!
Men jag ligger och hör de små andas tungt efter sol och bad-fyllda idylliska sommarlovsdagar med glass och lek och armpuffar och frukost i trädgården och lunch på stranden och middag i trädgården...
Imorse väcktes jag halv sex av att Julia hade en mardröm. Hon satte sig upp och grät att "Linn tog bort smöret från min macka!"...!
När jag lyckats lugna henne och förklara att Linn som låg bredvid och sov var oskyldig till detta det lägsta av brott, somnade hon tack och lov om.
Jag drömde om helt andra saker i natt, rätt stökiga grejer. Men inte så att jag vaknade av att jag grät!
Vita sjukhus och gröna rockar och lite midsommar
Det är något med sjukhus och sjuksköterskor som framkallar oro, inte bara hos min lilla Linn som just nu opereras, utan även inom mig.
Nu väntar jag på att lilla fröken ska vakna upp, sedan ska vi vara tillsammans hela dagen. Vi ska till mormor i Åsa och där finns både lekplats vid havet och Åsa hembageri som nog kommer få besök idag..!
Nej, tigern fick ingen krans. Men Nelly älskade den jag gjorde till henne (min första någonsin!) och hade den non stop till läggning!
Pappas fina tårta!
Ingen av tjejerna ville dansa runt midsommarstången så det blev glass istället!
Mys!
Äntligen accepterar och älskar Nelly sin nya cykel som hon tyckte var för liten!
Linn gillade sin fuskkrans
Men Nelly älskade verkligen sin!
Gråten är fasligt nära att vinna över kontrollen och bryta sig ut, det känns som om den skulle kunna komma inte bara från ögonen utan också från halsen och näsan...
Linn fick inopererat rör i öronen i januari och sedan dess har hon tappat ett och får nu ett nytt i vänster öra. En läkare har bedömt att hon behöver rör pga vätska i öronen men ändå känner jag mig skyldig.
Hade inte vi, och sedan framför allt jag, efter återbesöket i mars då det visade sig att hon tappat ett rör, men läkaren tyckte att vi skulle "vänta och se", tjatat om ett nytt möte, hade hon inte blivit sövd och inte haft rör alls. Hon lider inte av att ha rör, hon liksom så många andra barn, behöver rör, men det är skrämmande att tänka på att hon inte fått det om inte vi legat på.
Vi upplever att hon började sova bättre i januari efter operationen och även om det inte måste finnas ett samband, känns det bra att kunna utesluta att det är något fysiskt som stör sömnen.
Trots att alla läkare och sjuksköterskor är lugna och snälla, blir barn rädda så fort ordet "doktor" kommer på tal. Vi föräldrar (ja, inte Per och jag såklart!), har en tendens att "hota" barn med sjukhus och doktor och tandläkare om de inte gör som vi säger. Vansinnigt. Vi borde prata om doktorn i positiva stunder när det inte är aktuellt med ett möte.
Tror det är dags att köpa nya doktorsväskor till barnen och låta dem "hela" varandra, och mig!
Passar på att ta med några foton från vår mysiga midsommar på Mollösund!
Nej, tigern fick ingen krans. Men Nelly älskade den jag gjorde till henne (min första någonsin!) och hade den non stop till läggning!
Mys!
Äntligen accepterar och älskar Nelly sin nya cykel som hon tyckte var för liten!
Som hon har cyklat de senaste dagarna!
Linn gillade sin fuskkrans
Men Nelly älskade verkligen sin!
Sounds like a melody
Förändringens vindar blåser. Det kan vara dags, men vissa förändringar är likväl otroligt jobbiga känslomässigt. Och det är i stunder som dessa, då det är tyst i huset och jag sitter en stund för mig själv som tankar och känslor armbågar sig fram.
Jag sitter och knåpar ihop en "springa"-playlist efter kvällens löp/power walk-tur (jojomen!) och snubblar över Alphavilles fantastiska Sounds like a melody. Jag har alltid tyckt mycket om den låten och jag minns första gången jag hörde den, eller åtminstone när den etsade sig fast inom mig.
Det var troligtvis 30 år sedan. Jag gick på simskola i Fjärås simhall och mamma körde dit varje gång. Hon hade fått ett kassettband av farfar som varit ute och rest (kanske hade han varit i Paris, den staden älskade han, den kärleken har jag ärvt).
Det var ett band med de då populäraste låtarna, och denna föll jag för direkt. Som jag minns det, lyssnade vi alltid på just det här bandet på väg till och från simskolan, men vad vet jag.
Ikväll har jag varit ute och sprungit en del och gått en del längs havet. Min grymma sambo har gett sin approval till att jag tillsammans med Annika åker på en av tidningen Amelia ordnad träningsresa till Palma en vecka i oktober! Hon var på en sådan resa i våras och blev helt såld.
Med tanke på vad det innebär (b.l.a i form av belastning för Per) att jag är borta från familjen en vecka, vill jag verkligen få ut så mycket som möjligt av den veckan och vara i hyfsad form inför den. Veckan avslutas visst med att man springer en mil, och bortsett från en gång förra veckan har jag inte sprungit på 18 år, så här finns ingen tid att förlora!
Midsommar spenderas med barn och föräldrar på Mollösund, det ska bli mysigt. Förutom att Nelly är tydlig med att hon vill ha en riktig krans på midsommarafton (jag köpte en gullig Oskar och Ellen-krans i tyg till dagens firande på dagis), kommer årets midsommar innehålla ett mycket viktigt moment.
Nelly kan plötsligt börja gråta när hon tänker på att mormor och morfar och Per och jag ska dö en dag, det kommer från ingenstans och det är hjärtskärande. Så jag nämnde vid ett tillfälle att Pippi tog krumelur-piller för att aldrig bli vuxen vilket Nelly tolkade som att man kan ta ett piller och därmed aldrig dö. Jag har sagt att jag inte kan lova att vi aldrig ska dö, men att vi gott kan prova med krumelur-piller. Så det måste jag köpa innan helgen.
Igår var det sista ridlekis-lektionen på Bulycke i Torslanda för Nelly har fått en plats i Billdals ridklubb till hösten! Det och det faktum att alla barnen fått plats i ABGS gymnastikförening till hösten (genom att jag gick med på att ställa upp som ledare i båda grupperna, gött nu är lördagsmorgnarna räddade!) är sånt som gör mig riktigt glad!
Och förra helgens utgång med kollegorna i fredags, lååånga vinlunch hos Linda i lördags och heldagstur med båten i söndags, ja, gött liv helt enkelt!
Årets första!
Trip till Mollösund!
All in krabbfiske
Morbror Daniel
Linn 💗
Det är lögn att få bort Nelly från bryggan och krabbfiske, stackars gudmor Annika har väl lagt en halv arbetsdag där snart...
Idag är en glädjens dag, för jag har fått den stora äran att bli gudmor till, och nu kommer jag använda vår generations mest nyttjade ord; finaste! Frej!
Det ska firas med ett glas vitt på bryggan ikväll!
Morbror Daniel
Hm
Per tycker att jag börjat svära för mycket på sistone, förstår inte alls vad han menar :)
Den här dagen går inte till historien som en av de roligaste i mitt liv. Både Per och jag har varit hemma och vabbat för dagis var stängt och med två ledsna, prickiga tjejer med klåda var det inte aktuellt att Per, vars rygg har kraschat igen, skulle vara hemma med alla barnen.
Ikväll sover jag i gästrummet och det är dags att släcka nu för att göra allt för att vara gladare i morgon än idag, då jag varit "rätt less" på saker och ting.
Linn sov hela natten och har varit en ljuvlig solstråle hela dagen, hoppas på favorit i repris i natt.
Den där handduken är snart inkastad
Klockan är fyra och jag har fortfarande inte sovit en enda blund.
Det är verkligen fantastiskt att folk måste tala om för mig att det är BRA att barnen fått vattkoppor. Och ännu bättre att två fått det samtidigt. Hur f-n kan det vara bra?!
Två saker är säkra; de som säger så har INTE haft två barn med vattkoppor samtidigt, och det står helt klart att de inte kan förstå hur jävligt vi har det som aldrig får en enda natt utan en helvetes massa uppvak/uppstigningar, ibland upp till 30 uppstigningar per natt!
I sådana här stunder undrar jag vart mitt liv tog vägen.
Men precis nu vaknade Nelly som ligger bredvid mig och sa: "Mamma, jag är glad att du inte är en sjöhäst." "Varför det?" "För då hade du simmat i vattnet."
Tack och lov för all den kärlek man får från barnen. Men det hade varit fint om de kunde bjussa på liiite mer sömn.
