barnbullarochrocknroll.blogg.se

Det finns de som skuttar ur sängen varje morgon och hoppas på regn..!

Fattas bara när man har ett såhär fint "paraplu" (tack tant Karin!) och schyssta "gummistölvar" (tack mormor!).

Det är något väldigt fascinerande med vatten i alla dess former som vi vuxna för längesedan måste ha glömt. Tur att man kan åka till Liseberg och bli påmind! Trots Nellys något skeptiska uppsyn, älskade hon Flume Ride! Det gjorde hennes pappa med tror jag!

 

Själv börjar jag (liksom resten av svenska folket antar jag) tycka att den här sommaren är väl snål med sol och bad... Vi dividerar om huruvida vi skall fira jul utomlands eller inte. Ett starkt argument för är onekligen sommaren 2012..!

 

 

I flera timmar!

Min grymma sambo märkte att jag var i stort behov av sömn och vila och antydde att jag nog behövde ett break. Jag gissar att det var något med mitt humör och brist på tålamod som hjälpte honom dra den slutsatsen... Efter lunch stuvade han in ungarna i bilen och körde till "farmor " Ingrid i Kungsbacka.

 

 

En egen eftermiddag! Ensam hemma! Vad göra? Horisontalläge på solsängen med lite skön musik (inte Lollo & Bernie-sången!)? En breezer eller två i solen? Nej, nej! Sova tills jag vaknar! Duscha lääänge! Och nu några minuter framför datorn, ahhh så gött så gött!

(Hjälp! Hörde just barnläten, är de redan hemma efter tre timmar? Nej tack och lov, bara några förbipasserande barn!)

 

Vi hade en supermysig dag på Käringön i torsdags, och i fredags kom Lojsan och Kieran från Schweiz och tillbringade ett dygn med oss! P tog ut dem på havet för att njuta av kobbar och skär från vattenskotern (fast hur mycket uppfattar man när man maxar och kör i 70 knop?!), och på kvällen grillade P en massa gott, och vännerna från staaan tog med söta lilla Laura och söta lilla kladdkakan med fräscht täcke av mascarpone och lime, kanske var där en aning socker också..! Mycket trevligt och gott! 

 

Kärlek... Är när småttingarna sover i tre timmar, så vi hinner njuta på Petersons i lugn och ro!

Alla skall bada!

"Vi måste köpa en tredje grill!" sa P. Ja, vad säger man? Det är humor, det... ;)

Halloumi, kött, korv, majs, tomater... Såhär bortskämd blir jag varje kväll hela sommaren, om P får välja! 

Man får ta det onda med det goda... N vill prova allt, så hon äter det mesta, det är bra! Tyvärr vill hon även prova diverse drycker... Härom veckan sa hon: "Jag är en stor tjej som gillar vuxendricka!" Snälla barn, säg inte det på dagis!

...blir att lära mig min fina systemkamera som jag fick av Per på Alla Hjärtans dag...förra året!

(japp, jag skäms!)

Jag är fisk, och fiskar är opraktiska (just där tror jag på horoskop!), därför blir det liksom projekt för mig att lära mig Sonos-systemet, Apple-Tv-grejen, mac-datorn...trimmern ;)

 

Men jag har på två kvällar förälskat mig i kameran och jag vill bara kunna hantera den NU!

Nedan ett par foton från Nellys rum, ett på Linn, ett på Julia som varit i öppna spisen igen, vyn från balkongen igårkväll, och nya favvoarmbandet från min kära svågers företag!

 

 

Om nu Brian är min svåger... Tycker svenskan är fattig när det gäller "släktnamn". Vad skall jag t.e.x. kalla min kusins pappa? Ingifta morbror! Men han är ju inte min morbror! Och när han var tillsammans med min moster var de inte gifta. Jag får helt enkelt kalla honom...Berra! 

Inte för att engelskan eller franskan är bättre, med samma namn för mormor och farmor! Jaja, whatever! 

 

Imorgon bär det av till Bitch Island, tjohej! Förutom lunch med syrra och svåger (?), hoppas jag på att få träffa nykläckta underverket Norah, och inte lika nykläckta herr och fru Hultvall och deras Valter! Nellys önskemål om en lekplats måste nog tryckas in i schemat också.

 

Oh herregud! Såg just att klockan passerat 21! Fett dags att dregla ner kudden och hoppas på ytterligare en natt med bebisar som sover som små grisar, som de gjorde i natt!

 

Det spelar ingen roll att jag varit mamma i 2,5 år och borde vant mig, jag vänjer mig aldrig vid att jag måste avstå saker jag vill så badly, pga barnen!

Lunch på Petersons på Käringön imorgon lite spontant påtänkt, jajemän! Vi stuvar in småkidsen vid 9 när de skall sova, möter upp mamma och pappa, och Nelly som sover hos dem inatt, i Hällevikstrand och tar färjan vid halv elva. Spatserar en stund runt ön, värmer på en burk mat till tvillingarna och låter Sabina ta dem på promenad medan vi njuter av långa eller nåt annat gott på krogen med havet som utsikt.

Men L och J är inte krya, och de sover inte.

Och vad är vitsen med att åka till Käringön och möta upp familjen när man varit vaken från halv två till fem på natten och är så himla trött så man inte vet vad man heter?

 

Vi stannar hemma. Jag får trösta mig med att jag har tid på Vassa Saxar halv elva. Kan ju cykla dit, kanske kan man få sig ett glas vin där? S tar hand om de små, N hänger med mormor och morfar till Käringön, och P och jag kan vila. (Kan man med att avboka frissan en halvtimme innan, om ungarna trots allt sover i natt, och vi är sugna på att dra imon bitti?!)

 

När alla ongar har ögoninfektion och förkylning sedan fem dagar tillbaka,då är det inget annat att göra än att åka till Doktor Kent på Vårdcentralen. För att få ordning på dem igen.

För att få ordning på mig, fick det bli ett litet besök på Nordgårdens bageri... Det stod mellan det och Bärnarps i Billdal, men det går egentligen inte att jämföra de två. Tänkte lite variation kunde vara kul, men nej. 

 

Apropå variation... Igår fick jag för mig att jag skulle trimma lite här och där på tomten, typ runt brevlådan och så. Det är Per som är trimmaren i vår familj. Men det var ju kul! En stund. Sen darrade mina armar i flera timmar! Och jag som trodde jag hade armmuskler, i och med allt kånkande av kidsen.

 

 

Såg en ny skylt i Origohuset härom dagen; Personal Training. Hoppas det är som det låter och inget annat, jag har nämligen tänkt mig något sånt till hösten! Bara tanken gör att jag redan känner mig fit, hit med en bulle till!

 

Idag lyxade vi till det med två barnflickor samtidigt hemma så att Nelly, Per och jag skulle kunna åka iväg ett par timmar bara vi tre. N fick bestämma vad vi skulle göra; inte helt oväntat ville hon till en lekplats. Barnens hus eller vad det heter på Kungsmässan passade ypperligt en stormig dag som denna. Jag smet iväg ett par minuter och handlade mycket trivsamma höstkläder på Melrose!

När vi kom hem var farmor hos oss och gjorde lunch, och jag tog en power nap innan hennes goda mat stod på bordet, tackar tackar!

 

Mamma och pappa som varit på Gotland i två veckor och hade svår abstinens efter oss ("oss" säger de, men jag vet ju att det är N som framkallar beroendet!) kom också med diverse godsaker till kaffet och stannade till läggning och hjälpte till med lite av varje.

 

Julia nöjer sig inte med att krypa, ställa sig upp överallt, sätta sig ner och klättra hit och dit; nu skall hon stå på huvud, som om hon vill göra en kullerbytta! Hon är skojig att kolla på! Linn är inte lika mobil, men vill liksom J att man skall hålla henne i händerna så att hon kan gå omkring. Tack och lov för Walking wings-selen!

 

Avslutar med ett litet vackert foto från rosseracet härom kvällen! (Ciggen har inget med personerna på bilden att göra, eh typ!) Kan inte låta bli att se fram emot hösten då det bär av till London med dessa, och två grymma tjejer till! Dessutom innebär hösten bl.a. att N åter kommer sova hos mormor och morfar i Åsa en natt i veckan, det blir "riktigt bra" för alla berörda :)

 

...måste ha flygit in och hälsat på!

Jag upptäckte ett nytt, men ganska litet, konstverk på soffbordet för en stund sedan. "Vad dumt att någon har ritat där!" var Nellys kommentar. "Men vem är det som har ritat där då?" undrade jag.

"Det var nog en fågel som flög in och ritade med en krita!" 

Såklart! Synd att jag missade den fågeln bara :)

 

Igår kväll satt P och jag och åt middag på balkongen när grannen kom förbi. Hon berättade att det kryllar av äckelsniglar hos dem, hon dödar 100 st varje kväll! Eh va?!

Då förklarade P för mig att det är tack vare vår självgående gräsklippare som vi inte har några sniglar. De gillar tydligen inte ljudet av sådana! Vilket fantastiskt försäljningsargument! Inte nog med att man slipper klippa gräset, man slipper dessutom sniglar! Amen :)

Ta mig ut på stan med brudarna!

Men jag är så sliten efter det så jag orkar inte skriva mer än att det var helt vansinnigt kul att hinka i sig rosévin och garva läppen av sig åt gamla gymnasieminnen, och väldigt fascinerande att upptäcka att ciggen numera kan göras till mentol om man vill! 

Såhär glad blir man när moster Annika går på stan, shoppar kläder och lägger dem på posten till adress Matildehemsvägen!

Linn fick en söt sjömansdräkt, men hon har feber och ville inte ställa upp på kort... Hon vill mest gråta, snora och hänga på min axel, puh och pust! Eller vill och vill, stackaren...

 

Hoppas hon blir bättre så att jag får sova i natt och orkar ta mig ut på stan imorgonkväll med Ella, Barkabark och Flott...

 

 

 

 

 

 

Nu har jag haft på Allsång på Skansen två tisdagar i rad, det är rätt trevligt! Men shit alltså, varenda låt under en timmes tid handlade om kärlek! Inget fel på det egentligen, men gäsp!

 

 

Är det bara Lundell som har fantasi att sjunga om annat? Men så trippar lilla söta Loreen upp på scen och flaxar runt en stund, och inte för att jag kan texten till hennes låt, men det slog mig en stund senare att den inte verkar handla om kärlek, väl? Jag har bara lagt refrängen på minnet; "We're going up up up up up up uuuuuup" och det kan ju vara vad som helst!

"Im going down down down down down down dooooown" to bed i detta nu, för ingen av bebisarna har ätit välling och båda är snuviga och jag gissar att detta inte blir någon rekordnatt i sovning...

Vi har haft familjen Whyte på besök i ett par dagar, väldigt mysigt och roligt! Nelly blir förtjust när hon hör att någon vaknat på undervåningen och uppför trappan tassar en nyvaken Charlie! Det har lekts och busats och skrattats från morgon till kväll, knappt något bråk alls!

En hel del pussar och kramas hanns det med i allt lekande, och när Charlie pussat Nelly vid ett tillfälle kom hon fram till mig och sa:

"Mamma, jag vill att Charlie ska pussa mig mera!"

 

Nu sitter jag i soffan och tittar ut genom fönstret på regnet som öser ner. Det sitter en fet, ful, svart och vit fågel på ena stolen ute på balkongen. Den vill väl inte flyga i regnet, men jag tycker det är äckligt att den sitter där vi skall sitta! Nu har den flygit iväg, och givetvis ser jag att den bajsat på stolsryggen, euuuu! 

 

Nackdelen med att bo på landet, är alla djur och insekter som fått för sig att de skall bo i naturen! Tills för ett tag sedan tyckte jag till exempel att det var grymt charmigt med rådjuren som strosade över vår gräsmatta med ett eller ibland två små kid. Det slutade jag göra när jag fick reda på att de är fulla av fästingar! 

 

Fasanen som gäckat oss sedan vi flyttade hit för två år sedan skall vi inte ens tala om. I början var jag fascinerad och tyckte den var vacker. Tills den började gala som en tokig tupp, och "burra" helt äckligt med sina stjärtfjädrar och tro att den ägde hela världen. Den är helt orädd, och trots att P sprutat vatten på den, kommer den hela tiden tillbaka till vår tomt; stryker omkring Nellys sandlåda och spatserar omkring på vårt trädäck. En gång har den till och med varit inne i uterummet! Och bajsat, givetvis. 

 

Däremot har vi inte, och har aldrig haft, mördarsniglar! Vad hände med dem? Finns de inte längre? Gött!

Nu skall jag vila efter en natt helt utan sömn från 23-06.30. Snacka om bakslag!

N är på Liseberg och P tar hand om de små. Och mig. Och hemmet! 

Uppsidan med att ett barn vaknar vid fem, istället för att tre vaknar vid sex, är lyxen att kunna leka och mysa med bara det barnet! Om man då felprioriterar i två minuter och sitter framför datorn, får man skylla sig själv när barnet stoppat munnen full av papper och har konstiga ljud för sig...

 

Hade denna morgon spenderats på en ranglig stol i gruset på mysiga Rute Stenugnsbageri, hade detta varit synen som mött mig.

 

Den mest fantastiska bulle man kan tänka sig! Vackra kardemummabulle, I löööv you! 

Det fiffigaste med livet (har jag kommit fram till nu såhär efter lite röskjut på balkongen i denna lummiga och stilla sommarkväll), är att varje dag får man en ny chans! Till vad som helst; förverkliga sina drömmar, ta steget hit eller dig, försöka vara en bättre människa än igår...Vad man vill!

 

Varje kväll när jag tittar på mina tre sovande döttrar (finns det något vackrare, fridfullare än små sovande barn?), förbannar jag mig själv som tappar humöret flera gånger om dagen, och varje morgon när jag vaknar (kan hända att jag överdriver något nu, meningar som innehåller "varje", "alltid", "aldrig" osv skall man nog ta med en nypa salt), bestämmer jag mig för att vad som än händer idag, skall jag inte tappa humöret! Och så kommer nästa kväll och återigen summerar jag dagen med händelser jag är mindre stolt över. Lika sant som att man är sin egen lyckas smed, lika sant är det att ingen är lika hård mot en som man själv, det är ju helt kass!

 

Nelly har kommit in i en period då hon inte vill sova om kvällarna. Kanske är det dags att sluta sova middagsluren? Kanske är det svårt att förstå att det är kväll när det är ljust ute? Kanske har hon märkt att enda chansen att få mamma och pappa för sig själv är när bebisarna somnat? Vad vet jag.

 

Jag försöker resonera med en 2,5-åring som bestämt sig för att inte lyssna, jag håller mig lugn, jag resonerar och förklarar, jag håller mig lugn, jag resonerar...sen blir jag irriterad och säger "Nu räcker det! Nu är det bra!" "Näää, det är INTE bra!" skrek N en kväll på Gotland.

F-n vad rätt hon har, det är så grymt nedlåtande att säga att det är bra! Hur kan det vara "bra" att någon säger åt en att man skall sova, när man inte vill det?

N börjar gråta, och försöker med än det ena, än det andra. Väl i säng, snyftar hon och säger "Förlåt mamma! Mamma, förlåt!" Då hugger det i hjärtat och jag vill inte fullfölja och vara konsekvent, men det måste jag ju! När sen N säger "Förlåt för att du var arg, mamma!" känns det lite bättre eftersom hon inte riktigt har koll på vad förlåt innebär!

 

 

Det känns ännu bättre när hon (efter att ha tassat nerför trappan ett antal gånger och varit underbart söt och gud vad det är svårt att inte le när hon kikar ut på balkongen, med händerna i sidan, ler och säger "Hej! Får jag vara med er en pyttepytteliten stund?"), tillslut ger upp, låter sig läggas i sängen och somnar inom två minuter... 

 

Nu skall jag lägga mig, och vad som än händer imorgon, skall jag vara lugn och sansad, pedagogisk och mjuk i tonen och... Go'natt!

Absolut! Jajamän!

 

Men VAD jag njöt av den stunden jag fick i eftermiddagssolen på Kallis! Ett glas rosé, Marmeladorkestern, det glittrande havet... Och vissheten som kom till mig att Kallis finns kvar! Nästa år, och året efter! Och inte bara Kallis; mitt sociala liv, det där som kallas egentid, det där jag tror heter sömn, orken att göra sig fin... Sånt som är vilande nu, och kommer poppa upp en dag!

Jag säger som den gode Terminator: I'll be back!

 

 

Mitt bästa fynd på väldigt länge är helt klart Pernilla! Hade hon inte varit liiite för snygg, hade hon varit den perfekta barnflickan :)

 

Mitt bästa fynd på Gotland är lampskärmen som jag skall hitta en fot till och göra till golvlampa, like it a lot!

Fler bilder från Gotland kommer...

 

Nu skall det ätas bullar i trädgården denna sagolika sommardag!

 

...måste vara bra heta! 

Hur kan man annars förklara att en tjej från tidningen Gotland just nu, ville ta kort på Charlotta och mig så fort vi kommit in på after beachen på Kallis?! Vecka 29 publiceras ett foto från glassiga Kallis, troligen det första och enda någonsin, på en osminkad, sliten mamma (båda bebisarna har öroninflammation och N är förkyld) med otvättat hår och orakade ben...

Kan ju vara så att det var Charlotta som utstrålade de rätta vibbarna, jajamen så var det såklart! 

 

Imorgon lämnar vi öjn för denna gång, en vecka är alldeles för kort tid! 

 

Nu sitter tjejligan i taxibussen på väg till Säve genom sommarregnet.

Nelly och jag började prata om efternamn och hon hade lite svårt att köpa att pappa heter Lundberg och jag Hed. Att hon heter Lundberg är inga konstigheter, men när jag sa att även pappa heter det, la hon huvudet på sned, rynkade ögonbrynen och sa: "Är du helt säker på det? Helt säker?" 

 

Ja, jag är faktiskt helt säker på det! Blev om inte annat varse under helgen då de brittiska tjejerna inte kunde FÖRSTÅ att Per inte friat till mig! Som någon slags övertalningsattack berättade de alldeles för detaljerat om när deras män friat, men då blev P extremt kissenödig flera gånger! 

 

Nu tjatar N om att hon vill ha glass till lunch på flygplatsen