Den där känslan
När den rätt så nyvunna vännen lämnar rummet men ändå hör vad man säger och kommenterar, som om liksom "hallå där, jag är här och jag hör och kan inte låta bli att lägga mig i, för jag bryr mig om dig!", den känslan!
När vi inför de andra beter oss liiiite grann som ett gift gammalt par, eller som ett par som varit ihop i tio år, när vi har ett "vi", lite väl internt men what the fuck, det liknar kärlek och det är så nice så spela roll liksom!
Då mår man!
”En jobbig månad”?!
Det kan väl bara inte vara möjligt att separera efter en jobbig månad??
Antingen ger de upp jävlxxt lätt eller så är det bara AB som tagit något ur sin kontext, det är ju betydligt mer troligt.
